Ledare Kriget gör att kanske till och med borgerliga partierna kan tänka sig en skattehöjning för de allra rikaste. 

Finansminister Mikael Damberg sa häromdagen att vi behöver en ”beredskapsskatt” för att finansiera höjda försvarsutgifter till 2 procent av BNP, eftersom vi fått ett storkrig i Europa.

Men vad menade han med ”beredskapsskatt”?

Förr hette det ”värnskatt”, något som tillgreps under första och andra världskriget för att eftersatta försvarsutgifter skulle kunna rustas upp. När Göran Persson skulle sanera en misshandlad statsbudget 1996 dök begreppet ”värnskatt” upp igen.

Utvägen blir att mumla ”det går att prioritera” 

Det är ord som vädjar till vår medborgerlighet. En beredskapsskatt eller värnskatt är någonting som nationen behöver, oberoende av vad vi själva står politiskt. I torsdags kunde Mikael Damberg inte precisera hur en sådan här skatt med brett folkets stöd skulle kunna se ut.

För det är inte så lätt.

En skatt som skulle omfatta alla i en brydsam tid för nationen vore momsen. Men med stigande matpriser och skenande bensin- och dieselkostnader är förstås höjd moms föga lämplig som beredskapsskatt.

Att låna till nya statsutgifter har tillgripits några gånger på senare tid. Men att låna till försvaret känns inte helt rätt. Ska man slåss för friheten ska man väl inte göra sig beroende av utomstående krafter.

Högerpartierna vill förstås gärna ha mer pengar till försvaret, men blundar för det svåra, att finansiera kalaset. Utvägen blir då att mumla att ”det går att prioritera”.

Och visst kan man tänka sig att offra planerna på ett höghastighetståg för att få ett starkare försvar. Men att nalla pengar från utrikesbiståndet känns fel när Ukraina läggs i ruiner.

Och vad ska man prioritera bort när sjukvården och äldrevården efter pandemin formligen ropar efter mer resurser?

Och den upprustning av polis och kriminalvård som moderaterna slagits för de senaste åren, ska man vänta med den för att betala försvarsnotan?

Vi kan vrida och vända på de uppslag som snurrar runt i debatten.  Men slutsatsen kommer man till slut inte undan – det krävs en ny, rejält tilltagen skatt för att klara både välfärden, kriminaliteten och försvaret.

Frågan blir då:  Var finns det pengar till en sådan skatt, kalla det en beredskapsskatt?

Fortfarande lever vi i sviterna av att de borgerliga regeringarna mellan 2006 och 2014 sänkte de samlade skatterna med 140 miljarder. Den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt talade om försvaret som ”ett särintresse bland andra”. Och försvarsminister Mikael Odenberg lämnade sin post i protest mot nedskärningarna. När moderaterna idag säger sig vilja öka anslagen till försvaret, hur trovärdigt är det i historiens ljus?

Moderaternas problem är också att där det finns pengar att hämta för en stor skattereform är det mest förmögnas arbetsfria inkomster.

2020, mitt i pandemin, när tusentals människor kämpade för sina liv på underfinansierade sjukhus, fick vi 40 nya börsmiljardärer i Sverige. De totalt 169 svenska miljardärerna blev det året 295 miljarder rikare.

Detta att de rikaste drar ifrån vanliga löntagare genom sina arbetsfria inkomster är ett globalt fenomen. Men inkomstklyftorna ökar mer i Sverige än i andra länder.

Så när vågar vi erkänna att de rika har de pengar som behövs för att kapa sjukvårdsköerna, få en effektivare brottsbekämpning och ett bättre rustat försvar?

De borgerliga partierna försöker låtsas som om de pengarna inte finns. När en socialdemokratisk arbetsgrupp ledd av den blivande statsministern Magdalena Andersson i somras talade om behovet av någon slags förmögenhetsskatt beskrevs det som ”bluff” och ”gangsterfasoner” av kritikerna.

Att Andersson i detta läge backade och förklarade att det inte fanns något färdigt förslag tyder på att någon strateg sagt att det här vinner man inga val på. Men är det så nu?

Man kan misstänka, att ryska bombmattor över ukrainska städer bara några mil från oss gör att kanske till och med ett antal borgerliga väljare är patriotiska nog att tänka sig en beredskapsskatt som slår mot de allra rikaste.