Ulla Andersson, Vänsterpartiet Fotograf: Denny Lorentzen

debatt Vänsterpartiet kräver en jämlikhetsplan för Sverige. En plan där de ekonomiskt utsatta prioriteras och där rika invånare måste dela med sig, skriver Ulla Andersson.

Idag ska jag prya på Stadsmissionen och kommer att möta barnfamiljer och pensionärer som står i kö för att få en matkasse.

Nyligen kom Stadsmissionen med sin rapport om fattigdom. Matfattigdom är det begrepp de använder. Faktum är att hela 90 000 personer i vårt land lever i allvarlig materiell fattigdom. Drygt en halv miljon människor lever med så låg ekonomisk standard att de knappt klarar av sina löpande levnadsomkostnader. Och det gör de oftast under många år av sitt liv. Den sociala rörligheten minskar i vårt land på grund av den ekonomiska ojämlikheten.

Det passar inte heller in i vår livsstil längre att vara fattig. Fattigdomen döljs bakom bilder i sociala medier av flygresor, bilar, smink och casinon och bakom fraser som ”Sverige är ett rikt land” .

I Sverige 2019 har vi helt olika förutsättningar. Våra tillgångar är väldigt skevt och orättvist fördelade. Det har också blivit mer stigmatiserande att vara fattig, speciellt för ungdomar och barn. Barn som inte har råd att bjuda igen för barnkalas lämnas utanför. Liksom pensionärer som får roa sig med att åka gratisbuss till Ikea och titta på när andra kör hem ny soffgrupp och äter gräddstuvad pyttipanna i restaurangen.

I Djursholm har en del boende nyligen avslöjat att de inte vågar slänga grovsopor längre, eftersom det finns fattiga människor på återvinningsstationerna, som behöver deras tomflaskor för sin överlevnad.

Vad händer i ett samhälle där matfattigdom breder ut sig samtidigt som andra kan vältra sig runt i rikedom? Sverige är ju det land där klyftorna ökat mest i flera decennier. Otryggheten ökar, vi blir rädda för varandra då vi lever segregerade liv antingen i socialt utsatta förorter eller i lyxiga områden. I Djursholm har en del boende nyligen avslöjat att de inte vågar slänga grovsopor längre, eftersom det finns fattiga människor på återvinningsstationerna, som behöver deras tomflaskor för sin överlevnad.

Djursholmarna har däremot fått ökade möjligheter att fly denna irriterande påminnelse om att livet inte alltid är perfekt polerat, eftersom de kan resa såväl sommar, höst, vinter och vår. Finns alltid en resa som kan planeras, nya dyra märkesplagg, väskor och klockor som kan inköpas eller varför inte ytterligare en bil eller en ny båt, och när de mellanlandar hemma kan lyxvillan städas med skattesubventioner av någon lågavlönad med dåliga arbetsvillkor och köket kan bytas ut återkommande med hjälp av ROT?

Stadsmissionen kräver en fattigdomsutredning i välfärdslandet Sverige. De inser att de klasskillnader som nu fördjupas på ett närmast absurt vis, är ohållbara för människorna och samhället i stort. De kräver politiskt ansvarstagande. Vänsterpartiet stödjer det och kräver också en jämlikhetsplan för Sverige. En plan där de ekonomiskt utsatta prioriteras och där rika invånare i Danderyd och Djursholm måste dela med sig av sin rikedom.

Exempel på vad en sådan jämlikhetsplan kan innehålla:

  • Socialförsäkringar som går att lita på och som räknas upp årligen.
  • Rätten till en  gymnasieutbildning.
  • Aktiv arbetsmarknadspolitik med riktade insatser som anställningsstöd och yrkesutbildningar.
  • Myndigheter som tvingas samverka för människors bästa.
  • Avgiftsfria trygghetslarm och mediciner för äldre.
    – Avgiftsfria fritidsaktiviteter för barn och unga.
  • Bostadsbidrag / bostadstillägg som följer hyresutvecklingen på bostadsmarknaden.
  • Skattepolitik som omfördelar från höginkomsttagare till låginkomsttagare och med en progressiv och omfattande kapitalbeskattning,

Det är politiska beslut som tagit oss hit och därför kan politiska beslut också ta oss härifrån, men då måste den politiska viljan finnas.

När matkassarna inte räcker till hos Stadsmissionen duger det ju inte att, som 73-punktsgänget, hälla skattesänkningar över de 10 procent i landet som har högst inkomster.
Det krävs en politik för verklig jämlikhet.

 

Ulla Andersson

Ekonomiskpolitisk talesperson Vänsterpartiet