Ledare Invasionen av Donetsk och Luhansk är ett övergrepp mot folkrätten, men Putin hade inte behövt så massiv mobilisering för att inta två regioner som redan stod vidöppna mot Ryssland.

“Du kan göra många saker med en bajonett, men du kan inte sitta på den.” Citatet, som sägs komma från Napoleons utrikesminister Charles Maurice de Talleyrand, hade lika gärna kunnat handla om de ryska trupper som nu marscherat över gränsen till Ukraina.

När Putin väl hade mobiliserat en så massiv styrka var det nästan självklart att de också skulle användas.

Först erkändes regionerna Donetsk och Luhansk som självständiga. Därefter skickade marionettregimerna där en förfrågan om militär hjälp från Ryssland.

Det har de facto varit krig i regionen ända sedan 2014, men det som nu händer är att Ryssland öppet och utan omsvep genomför en militär ockupation.

Så vad kan omvärlden göra?

Putin har inte på något sätt skruvat av bajonetten från geväret

Ledarna i Kina, som ofta talar om vikten av nationell suveränitet, tycks inte överdrivet bekymrade över detta flagranta övergrepp mot Ukrainas självständighet.

USA och flera andra länder har lovat massiva sanktioner vid ett krig mot Ukraina, men det som hänt nu är bara ett fastställande av en ordning som i praktiken varit på plats i sju år.

EU har också aviserat sanktioner, och ska under dagen (tisdag) avgöra vilka som ska verkställas redan nu.

Problemet är att de länder som vill motverka den ryska expansionen inte kan fyra av hela sanktionspaketet redan nu. Vad ska de då ta till om anfallet rullar vidare mot Kiev?

Ändå måste man markera.

Invasionen är inte bara ett brott mot den så kallade Minsköverenskommelsen, utan också mot folkrätten. En sådan åtgärd måste mötas på något sätt.

Samtidigt måste vi nog inse att ockupationen av Donetsk och Luhansk bara är början. Putin har inte på något sätt skruvat av bajonetten från geväret. Det hade krävts en betydligt mindre mobilisering, knappt någon alls, för att invadera två regioner som redan stod vidöppna för ryskt inflytande.

Vapnen bör vara till för något annat. Nu eller senare.

Putins retorik i det tal han höll för att motivera erkännandet av Luhansk och Donetsk gav tydliga signaler. Presidenten hävdade att Ukraina egentligen inte är ett eget land, underförstått att det tillhör Ryssland. Han antydde också att Ukraina planerar att skaffa massförstörelsevapen. En retorik som påminner om George W. Bushs innan USA:s anfall mot Irak 2003.

Så ja, det kommer att krävas fler EU-möten. Fler sanktioner från Biden. Fler försök att lösa frågan diplomatiskt, trots att inget tyder på att Putin har något intresse av en sådan.

Det kommer att krävas en beredskap för att ta emot flyktingar, hur ovilliga EU-länderna än är att göra det. Oron i östra Ukraina driver redan människor bort från sina hem. En rysk invasion kommer att öka flyktingströmmen dramatiskt. Ska vi bara säga nej då?

Det kommer också att krävas fler analyser av vad som driver Putin att expandera Ryssland. Nostalgi? En längtan tillbaka till Sovjetunionen? Geopolitiska avvägningar?

Det måste finnas något mer än detta till synas ologiska försök att flytta Europa tillbaka till det kalla kriget.