REPLIK | Visionen om en förskola »all inclusive« blir ännu en känga åt en yrkeskår som trollat med knäna så länge att den fått ledbesvär, skriver Åsa Plesner, chef inom skolan och S-medlem.

Den före detta riksdagsledamoten Veronica Palm drömmer i en krönika om förskolan som fixar livspusslet.

Hon skriver nästan förtroligt, som från en stressad medelklassmamma till en annan. Jag förväntas nog känna mig träffad. Och sådana som jag behöver känna oss träffade. Vi behöver rösta på Socialdemokraterna i nästa val. Tyvärr finns det ingen socialdemokrati kvar i Veronica Palms vision om en superbekväm, kundanpassad välfärd. Tvärtom. Den väg hon föreslår förvärrar de problem som de senaste decenniernas nyliberala skattesänkar- och privatiseringspolitik har skapat. Kan vi prata om det i stället?

Reality check: Förskolans uppdrag har över tid blivit allt mer komplext, utan att resurserna ökat i motsvarande mån. Läroplanen har skärpts, arbetsmiljön har blivit stressigare, antalet barn har ökat. Det är en ren lögn att vi kan fortsätta att göra förskolans uppdrag svårare, utan att betala ett oerhört högt pris. Problemet går igen i hela välfärdssektorn: krav och resurser har hamnat ur balans. Kvalitet och arbetsmiljö försämras.

Det där vet Veronica Palm förstås om. Och många människor oroar sig över samhällsutvecklingen, även om de inte har statistiskt underlag för sin uppfattning. Samtidigt växer högerpopulismen. Vi behöver nu visioner för en socialdemokratisk reformpolitik som löser detta. En socialdemokrati som inte rycker på axlarna och drömmer om att serviceinriktad personal ska bjuda till ännu lite extra.

I stället får vi en krönika om problematiska könsroller – men utan feministiska lösningar. Som tar upp ohållbara konsumtionsmönster – men ingen konsumtionskritik. Berättelsen om att lycka kan levereras med en take-away-middag förstärks. Vad är poängen med socialdemokratin då? En röd vision grundas förstås på jämlikhet och jämställdhet inom planetens gränser, inte på att överlåta vardagslivet till välfärden.

Och när »kunderna« ska avlastas, blir det »leverantörerna« som ska stå för avlastningen. Veronica Palms vision blir ännu en känga åt en yrkeskår som trollat med knäna så länge att den fått ledbesvär. Det verkar vara en socialdemokratisk linje denna höst. Den 12 december klubbar Stockholms rödgröna majoritet regler som ökar vistelsetiden för barn vars föräldrar inte arbetar, utan att skjuta till resurser. Finansborgarråd Karin Wanngård (S) hoppas att fler kommuner ska följa Stockholms exempel. Veronica Palms drömmar görs redan till politik.

Anställda inom barnomsorgen toppar statistiken över sjukskrivningar i landet. Antalet barn i barngrupperna ligger tjugo och trettio procent över Skolverkets riktvärden. På förskolorna är det snorigt, stressigt och trångt. Där behövs stöd och lösningar från erfarna politiker, inte klatschiga uppmaningar att göra ännu mer för samma peng. Har vi rödgröna politiker som vill möta detta på allvar – eller tror vi att tjejsnack i krönikeformat ska vinna valet och trygga framtiden?

Åsa Plesner, chef inom skolan och S-medlem