debatt Det är olyckligt att socialdemokratiska företrädare lägger fokus på migration när de talar om integration. Ska vi lösa våra integrationsutmaningar ska vi prata om integrationspolitik, skriver Semanur Taskin.
Ardalan Shekarabi, socialdemokratisk civilminister, skrev den 18 september ett inlägg på Facebook som han inledde med meningen ”Det här skriver jag som socialdemokrat”.
Han börjar med att beskriva ett besök han gjorde i Alvesta för att bland annat besöka Grönkullaskolan. En skola där 75 procent av eleverna i skolan har annat modersmål än svenska (dock få nyanlända). Därefter hade han besökt en skola i Alvesta där istället över 90 procent av barnen har svenska som modersmål.
Utifrån dessa nämnda exempel dyker han ner i hur den extrema skol- och bostadssegregationen alltså även nått glesbygden. Han påpekar hur segregationen i samhället är ”ett allvarligt hot mot sammanhållningen, jämlikheten och tilliten i vårt land”, och att det är en extremt betydelsefull fråga.
Därefter följer en rad slutsatser i punktform. Många av slutsatserna är adekvata och resultatorienterade. I allt från skolpolitik till bostadspolitik för att bryta segregationen. Men en av slutsatserna får mig och många andra i kommentarsfältet att reagera. Både glatt och besviket.
Det är en skrämmande utveckling när vi lägger så stort fokus på hur många nyanlända ”Sverige klarar av”.
Han skriver: ”Med tanke på nivån på invandring de senaste decennierna, både i absoluta tal och i jämförelse med andra europeiska länder, måste vi inse en sak. Ska vi klara av integrationen kan vi inte ha en stor invandring under överskådlig tid. Vi behöver föra en hållbar migrationspolitik och hålla mottagandet av nyanlända på låga nivåer.”
Det är här det brister. Detta är en vanlig tankefigur som högerextrema krafter försökt att implementera i våra huvuden sedan lång tid tillbaka. Nu verkar även socialdemokratiska företrädare dra denna slutsats.
Att göra ett absolut likhetstecken mellan att dålig integrationspolitik beror på dålig migrationspolitik är inte fakta, utan ett val en gör. Dålig integration beror på dålig integrationspolitik främst.
Det är en skrämmande utveckling när vi lägger så stort fokus på hur många nyanlända ”Sverige klarar av”, istället för att fokusera på hur vi kan utveckla vår integrationspolitik och bryta segregationen. Det skapar ett ”vi och dem” och större mellanmänskliga klyftor. Hur det skulle gynna integrationen är högst oklart.
Dessutom har detta val av fokus inget slut. När är liksom nivån tillräckligt liten? När tar vi emot tillräckligt få medmänniskor på flykt? När vi ligger under EU:s miniminivå? När vi jämför oss med Ungern eller Danmark? Integrationsutmaningar kommer vi alltid ha – ska vi således alltid ta emot färre? Det är inte lösningen på Sveriges utmaningar när det kommer till integration att ständigt sätta fokus på siffror – dessutom när det handlar om hur vi ser på medmänniskor på flykt från krig, naturkatastrofer eller förföljelse.
Dessutom påpekar ju Ardalan Shekarabi själv i början av sitt inlägg hur 75 procent av Grönkullaskolans elever har annat modersmål, men att få av dem är nyanlända. Vid detta faktum måste vi vila. Segregationen handlar inte om antal nyanlända vs. antal icke nyanlända. Det är ett större problem än så.
Det är olyckligt att även socialdemokratiska företrädare lägger fokus på migration när de talar om integration. Ska vi lösa våra integrationsutmaningar ska vi prata om integrationspolitik.
Det här skriver jag som medmänniska, Ardalan Shekarabi.
Semanur Taskin
Debattör och aktiv i civilsamhället
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
