MIGRATIONENS MÖJLIGHETER | Det är svårt att förstå att den socialdemokratiska partikongressen valt bort migrationsfrågan som en punkt på dagordningen.

Det finns förstås ingen quick fix för att hantera flyktingströmmarna över Medelhavet.

I skrivande stund tyder dock mycket på att när EU-topparna diskuterar frågan är utgångspunkten Fästning Europa – att hitta vägar för att försöka stoppa flyktingarna från att alls ta sig över.

Men det är att sticka huvudet i sanden. Vi borde inse att de stora migrationsströmmarna är en del av vår tid, och att det är en mänsklig rättighet att få söka sig till bättre livsvillkor än de som råder i Syrien, Somalia eller Eritrea. Och att vi förmodligen bara ser början – i nästa skede väntar sannolikt tusentals klimatflyktingar från länder som satts under vatten.

Det är naturligtvis helt nödvändigt att vi får en annan och mer solidarisk fördelning av hur många flyktingar varje EU-land tar emot.

Men i det korta perspektivet kommer Sverige inte undan – vi får ta emot ganska många. Och då ser vi att migrationen bara är ett av flera stora områden som köar upp och kräver samhälleliga resurser.

Borde vi inte snarast rusta upp en underbemannad äldrevård och en cancervård med stora brister? Behovet är skriande av bostäder för unga, men det blir inte billigt. Vi måste självklart rusta upp det väldigt ihåliga svenska försvaret med miljardbelopp. Tillkommer gör ett antal betydande utgifter – i vart fall på kort sikt – för ett anständigt flyktingmottagande och för att snabbare än i dag få dem i arbete.

Om vi bara tar de här fem anspråken på samhället – går de att klara enbart med höjda skatter? Knappast i längden. Så det går inte att blunda för behovet av mer expansiv ekonomisk politik.

Den tidigare LO-ekonomen P-O Edins stora investeringsprogram bygger, liksom Ernst Wigforss krispolitik på 30-talet, på att det finns en underefterfrågan i ekonomin. Och om de privata kapitalägarna ligger och håller på sina pengar och inte investerar, bör staten liksom då ta täten.

Med mer fart i ekonomin och färre arbetslösa borde vi få skatteintäkter för att kunna rusta upp sprickorna i välfärden. Historien visar också att i en expansiv ekonomi blir det svårare att ställa ”vi” mot ”dom”, infödda svenskar mot invandrare.

Det har ibland sagts att Socialdemokraterna saknar ett framtidsprojekt. Men en djärvare ekonomisk politik skulle ge utrymme för de klassiska socialdemokratiska dygderna från förr, men också en migrationspolitik att vara stolt över.

Alla kan se att en bra invandringspolitik är akut sammanflätad med en rad andra politikområden – arbetsförmedling, utbildning, bostäder.

Det är därför svårt att förstå att den socialdemokratiska partikongressen i slutet av nästa månad valt bort migrationsfrågan som en punkt på dagordningen.