ledare När arbetsgivarna kräver avskaffat anställningsskydd bäddar de för precis de osjälvständiga, ängsliga arbetare som näringslivet inte behöver.

»Det är nu vi har chansen«. Med rubriken på DN-debatt offentliggör Verkstadsindustrins Heinrich Blauert uppbrottet från den svenska förhandlingsmodellen. Året är 1992. Sverige befinner sig i en djup ekonomisk kris och avtalsrörelsen väntar bakom knuten. Verkstadsindustrins arbetsgivare ska inte längre förhandla om löner, utan de ska sättas lokalt och under fredsplikt. Kollektivavtalet ska tömmas på substans.

Metall lyckas ändå teckna ett rikstäckande kollektivavtal med löneökningar och klarar även »historiens värsta avtalsutspel« från arbetsgivarna två år senare med både arbetstidsförkortning och ytterligare löneökningar.

– I Vasaloppsmålet möts man av budskapet: »I fädrens spår för framtidens segrar.« Så kan man kanske sammanfatta även den fackliga historien, konkluderar Harald Gatu, journalisten som med boken Lönen, Makten och värdigheten gör fem nedslag i industriarbetarnas historia. Från genombrottet 1905 till dagens robotar och globalisering har striderna tagit sig olika uttryck. Men det handlar hela tiden om dragkampen mellan arbete och kapital och om arbetskraften som marknadsvara.

Att bemöta anställda och deras organisationer med respekt och tilltro går hand i hand med lönsamhet och utveckling även för Sveriges ekonomi.

Den som tror att fackligt arbete är torra möten på förbundsexpeditioner tar grundligt miste. Här finns så mycket känslor och drama att det med råge räcker till nästa stora SVT-satsning efter Vår tid är nu.

Att arbetsgivarna försöker förändra maktrelationer när det krisar är inte så märkligt. Gatu visar hur kollektivavtalet är som en historiebok om styrkeförhållanden i olika tider med olika krav på anpassning och kompromisser.

Men det är ändå besynnerligt när stenhårda utspel från arbetsgivarna kommer mitt i en period när det stora problemet i Sverige inte är att göra sig av med folk utan få tag i folk, och näringslivet kunnat skörda frukterna av åratal med högkonjunktur, måttliga avtal och arbetsfred.

Men det är precis vad Svenskt Näringsliv nu gör. Under rubriken »Det räcker inte att ändra turordningsreglerna i las«, (DN-debatt 19-02-21) kräver organisationens vice vd Peter Jeppsson avskaffat anställningsskydd. Den anställde ska se fördelarna med att inte »låsas fast vid en viss anställning.«
Organisationen ber dessutom politikerna om draghjälp, samtidigt som de själva ska förhandla med facket om samma sak.

Enligt LO:s avtalssekreterare får förslaget ses som ett inspel i kommande förhandlingar, och behöver inte tas på så stort allvar. Men det obehagliga är likafullt att kraven från Blasieholmen (numera Storgatan) kommer samtidigt som den politiska pressen på facket är större än på länge. Genom skrivningar i fyrpartiuppgörelsen, ska ju parterna efter krav från C och L förhandla om just turordningsreglerna parallellt med en statlig utredning som överrock.

Den återkommande inblandningen från politikerna är en historielöshet som förvånar, kommenterar IF Metalls ordförande Marie Nilsson, när boken presenteras.

I bokens avslutning visar Harald Gatu hur ny teknik kan leda till att industriproduktion tas hem igen. Det ökar behovet av kvalificerade och självständiga arbetare i den teknikstyrda industriepokens spår. Företagens beroende av sina anställda ger den fackliga organisationen en ny chans.

IF Metalls klubbordförande Joakim Göransson i Virsbo säger: «Vi har starka fackföreningar som ger medlemmar råg i ryggen och därigenom vågar ta ansvar.

»En arbetare i Sverige tillåts tänka själv, är van att ta för sig och har en hög utbildningsnivå. /–/ men åk till Tyskland eller USA där ingen på golvet vågar göra något utan att först fråga chefen.«

När industriarbetare utvecklats till superanvändare och självlärande operatörer finns det inte plats för en auktoritär arbetsgivarroll som skrämmer anställda till undergivenhet.

De svenska trygghetslagarna ger mer involverade anställda och är ett förtroendekapital att värna om.

Egentligen är det så enkelt. Att bemöta anställda och deras organisationer med respekt och tilltro går hand i hand med lönsamhet och utveckling även för Sveriges ekonomi. Slarva inte bort den konkurrensfördelen, Svenskt Näringsliv.