Foto från kycklinggård, tillhandahållen av artikelförfattaren

slutreplik Branschorganisationen Svensk Fågel har bemött min text om djurindustrins roll i pandemier. De ifrågasätter ”starkt de felaktigheter” som radas upp i artikeln, utan att kunna peka på ett enda faktafel, skriver Fanny Nilsson.

Det är såklart mycket positivt att förekomsten av ESBL har minskat hos svensk kyckling. En tredjedel i kyldisken år 2015 är ju en helt galen siffra. Att kycklingar ännu inte bär på ESBL-CARBA är också väldigt positivt. Jag har inte hävdat något annat, mer än att den extra resistensmekanismen är den mest fruktade hos oss i vården.

Svensk Fågel har säkert varit jätteduktiga och enträgna i arbetet att minska ESBL hos sina djur. Men fortfarande bär vi hem kyckling till våra kök utan att ha en aning om att de bär på resistenta bakterier. Kommer ni, som en fortsatt följd av ert idoga arbete, att varningsmärka de smittade filéerna?

Hela premissen för att det ska vara säkert att hantera smittad kyckling bygger på att folk förstår hur man gör. I vården har vi plastförkläden, handskar, ytdesinficeringsmedel och handsprit. Men hur gör människor i sina kök?

År 2017 såg smittskyddsläkare plötsligt en kraftig ökning av svenskar som insjuknade i campylobacter-infektioner, en obehaglig bakteriell sjukdom i princip uteslutande kopplad till fågelkött. Smittskyddsläkarna gick till och med så långt att man och varnade allmänheten från att äta färsk kyckling. Men Svensk Fågels slutsats var avfärdande – nivåerna av campylobacter i kycklingen var faktiskt låg, ansåg man. Konstigt nog blev folk ändå supersjuka. Har vår hantering av köttet i köket blivit sämre?

Det året hade jag flera infekterade patienter med morfinkrävande magsmärta. Infektionsläkares smeknamn på campylobacter är krampylobacter på grund av hemskt magknip. Många patienter får också blodig avföring, smärtande leder och i värsta fall blodförgiftning som kräver antibiotika. Men tyvärr ökar även antibiotikaresistensen hos campylobacter i världen.

Svensk Fågel låter i sin replik påskina att de gör ett utomordentligt arbete och att Sverige är bäst i klassen angående antibiotika. Förutom att fortsatt jobba för att trycka ESBL-bärande kycklingar ned till noll kommer här förslag på ytterligare förbättringsåtgärder för branschen:

  • Sluta importera avelsdjur från länder som slösar med antibiotika. Detta tros vara orsaken till den höga förekomsten av ESBL hos er kyckling.
  • Sluta massanvända antibiotikat koccidostatika som fodertillsats för att slippa värdig hygien och normalt livsrum för era djur. Koccidostatika driver resistens som kan smitta människor. Era fåglar står på en bädd av frätande avföring på en yta mindre än ett A4-papper – inte konstigt att de får tarmparasiter.
  • Lägg ner era (tidigare fällda) greenwashing-kampanjer att kyckling är klimatsmart. Vegetabiliskt protein genererar tio gånger mindre utsläpp. Det ”klimatsmarta” i er produktion bygger helt på fruktansvärda förhållanden med 25 kycklingar per kvadratmeter.

 

Efter min text har Björn Olsen, citat-maskin och professor i infektionssjukdomar, uttalat sig i ännu en mustig intervju om djuren och pandemierna. Covid-19 kan ses som en generalrepetition för en ännu allvarligare pandemi, menar han, och fram till dess krävs det massiva åtgärder för att minska den farliga djurproduktionen:

Om alla människor blev vegetarianer eller veganer skulle risken för pandemier vara oändligt mycket mindre. Men visst, vi skulle kanske få någon enstaka spenatpandemi eller liknande.

Det ska bli intressant att se hur köttindustrin kommer må post covid-19. Svensk Fågel, och alla andra kött- och mjölkproducenter, borde tänka ett varv till.

 

Fanny Nilsson är fristående skribent och arbetar som underläkare.