Någonting måste gå sönder om regeringen ska vara blå. Det visar en mycket omfattande undersökning som Dagens Arena presenterar i dag.

Vi har skickat enkäter med frågor om ekonomiskt bistånd, i dagligt tal kallat socialbidrag, till Sveriges samtliga kommuner. Resultatet visar att en av fyra kommuner har börjat avslå fler ansökningar om försörjningsstöd. I våra intervjuer med tjänstemän runt om i Sverige framkommer en utveckling som är såväl logisk som tragisk.

För att finansiera Anders Borgs skattesänkningar, nästan lika stora som i Bo Lundgrens drömmar, har socialförsäkringarna och a-kassan försämrats kraftigt. Den press nedåt på lönerna som samtidigt skulle uppnås har inte löst den massarbetslöshet som Borg ansåg att Sverige hade 2006. Såväl arbetslösheten som det så kallade utanförskapet är högre i dag än när Borg tog över.

Men två av tre arbetslösa saknar i dag a-kassa. Du tvingas ”gå till soc”, men äger ditt boende. Därför blir det avslag, ett nej till hjälp som alltså blir vanligare i var fjärde kommun.

Vår undersökning visar även att kommunerna har blivit mer restriktiva vad gäller ansökningar för sådant som en oväntad tandläkarkostnad eller glasögon. Det har blivit svårare att få det extra stöd du behöver som barnfamilj, och människor vänder sig till kyrkan eller moskén för att de inte har råd att betala elräkningen.

Förklaringen är det ökade kostnadstrycket i kommunerna. Revorna i välfärden trappar upp trycket på samhällets yttersta skyddsnät. Antalet medborgare som går på ekonomiskt bistånd har ökat med 15 procent sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Hårdare kontroll och regeltillämpning blir ett måste för att få ihop kommunbudgeten. Det barnperspektiv som kommunen ska ha blir satt på undantag, berättar en avdelningschef.

Vi intervjuar två socialsekreterare, en yrkesgrupp i välfärdens frontlinje med egen, välförtjänt hyllningssång. De berättar hur ”julpengar”, ett extra bidrag på 500 kronor, har dragits in. Att det är svårt att göra ett rättssäkert arbete när du måste handlägga upp emot 70 personer per månad. Att de tvingas prioritera bort familjer som inte far riktigt illa. Samt om den egna känslan av otillräcklighet på jobbet, stress och hög personalomsättning.

Under veckan kommer vi presentera ytterligare artiklar som anknyter till vår undersökning. Vi har träffat en ung tjej i Falun som som tvingas ”gå till soc”. Vi försöker få kommentarer från ansvariga statstråd, men hittills har vi mött den vanliga rundgången där olika ministrars pressekreterare hänvisar till varandra. Grundfrågan förblir dock densamma. Är den här utvecklingen värdig vårt land? Borde vi inte ha högre ambitioner med vårt välfärdssamhälle?

Ser vi inte ännu ett bevis, lika tragiskt som logiskt, på att någonting går sönder när regeringen är blå? Och att det är samhällets sköraste som drabbas?

Med de viktiga frågorna som utgångspunkt fortsätter vi våra granskningar av tillståndet i det land där Fredrik Reinfeldt är statsminister.