Nej, ett parti som vill försvaga facket, urholka den svenska modellen och minska anställningsskyddet står inte på arbetarklassens sida. 

I Novus partisympatiundersökning från juni 2017 stod det klart att 39 procent av LO-medlemmarna sympatiserar med Socialdemokraterna och 30,2 procent med Sverigedemokraterna. Det kan tyckas märkligt med tanke på att SD inte värnar om arbetstagares intressen.

I Tankesmedjan Tidens nya rapport Arbetarparti eller arbetarfiende. En granskning av Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik undersöks om Sverigedemokraterna driver en arbetsmarknadspolitik som utgår ifrån värderingar som värnar arbetares intressen, eftersom utropat sig till »Arbetarpartiet – på riktigt«.

Svaret är ett rungande nej.

Den politik SD har drivit under nuvarande mandatperiod är en politik som vill försvaga facket, hota upprätthållandet av den svenska modellen, minska anställningsskyddet för löntagare och motverka sammanhållningen i samhället och på arbetsmarknaden, sammanfattar rapportförfattaren Maja Stilling.

Vid riksdagsvoteringen för att stoppa staplingen av tillfälliga anställningar var SD det enda parti som röstade emot förslaget.

Bland annat föreslår SD att arbetsgivarens möjlighet att undanta vissa anställda från turordningsreglerna ska utökas från två till fem anställda.

En uppluckring och avreglering i arbetsrätten är enligt SD något önskvärt, konstateras i rapporten.

Och vid riksdagsvoteringen för att stoppa staplingen av tillfälliga anställningar var SD det enda parti som röstade emot förslaget.

Maja Stilling visar tydligt i rapporten att SD:s agerande inte syftar till att gagna arbetarklassens intressen. Som en vindflöjel kan de röra sig fram och tillbaka och först tycka en sak och sedan rösta tvärtemot.

Endast i en fråga är de pålitliga och det är i sin kamp mot invandringen.

Tidens rapport är viktig, liksom till exempel Mats Wingborgs reportagebok Den blåbruna röran (2016) och Anna-Lena Lodenius rapport Ojämlikhetens försvarare. Sverigedemokraternas syn på jämställdhet och välfärd  (2015).

Samtliga exempel visar hur arbetarfientlig SD:s arbetsmarknadspolitik faktsikt är.

Anna-Lena Lodenius rapport blir också en påminnelse om det märkliga med resultatet I Novus partisympatimätning eftersom »SD:s invandringsfientliga budskap kolliderar dessutom med tanken om allas lika värde och rättigheter, en hörnsten i en facklig organisation där varje medlem är lika viktig och värdefull i en gemensam kamp för bättre arbetsvillkor och löner«.

Men SD vill splittra och fiskar röster, både från höger och vänster, från tjänstemän, företagare, arbetare och arbetslösa.

De lever på människors rädsla för en oviss framtid i en föränderlig samtid. De lever på att sprida en idé om »den andre«, den som har det du borde ha.

Det är viktigt att minnas att deras existens och deras politik bygger på att minimera antalet invandrare i samhället.

Deras mål är inte att förbättra privatlivet och arbetsvillkoren för arbetare, deras mål är att minimera invandringen med hjälp även av  arbetares röster.