ledare Nord Stream 2 är på väg att bli färdigt. Men det finns goda skäl att vara spektisk till projektet som blottlägger oenigheten om EU:s energipolitik.

Två gasledningar på 246 mil under Östersjön, mellan Viborg i Ryssland och Greifswald i Tyskland, har blivit en säkerhetspolitisk krutdurk som involverar Ryssland, Ukraina, EU och USA. Projektet, som går under namnet Nord Stream 2, skulle i ett svep fördubbla kapaciteten för naturgas till Europa.
Efter en extremt snårig process är Nord Stream 2-projektet – en fortsättning på Nord Stream från 2010 – snubblande nära att vara färdigt. Med omkring 90 procent av ledningarna byggda är det i teorin snart möjligt att vrida på de ryska gaskranarna. 

Men ännu är det för tidigt att poppa champagnen på Gazproms huvudkontor

Men det finns all anledning att ifrågasätta det vettiga i att det överhuvudtaget färdigställs. Nord Stream 2 har ända sedan första spadtaget mötts av kritik – från regeringar, organisationer, EU-kommissionärer. Motståndare menar att gasledningarna i själva verket är Rysslands trojanska häst, rakt in i hjärtat av den europeiska energi- och geopolitiken.
Förklaringen är enkel.
Den ryska energikoncernen Gazprom, där den ryska staten är majoritetsägare, kontrollerar majoriteten av bolaget bakom det ursprungliga Nord Stream-projektet. Resterande aktier ägs av tyska, nederländska och franska energibolag. Men bolaget bakom Nord Stream 2, Nord Stream 2 AG, är i stället helägt av Gazprom
USA har tidigare satt sig på tvären, bland annat genom sanktioner mot bolag och personer bakom Nord Stream 2. Men under det senaste året har den amerikanska regeringen tvärvänt. Sanktioner mot bolag och personer som är insyltade i projektet infördes i januari, för att lyftas redan i maj. I juli gav Biden-regeringen i stället gasledningen grönt ljus efter en överenskommelse med Tyskland. 

Och just Tyskland är en nyckelspelare. Gasledningarna är både populära bland väljarna och har starkt stöd inom partierna. Parallellt med att landet fasat ut kärnkraften har beroendet av naturgas ökat. Redan i dag kommer mellan 50 till 70 procent av Tysklands naturgas från Ryssland.
Samtidigt som Tyskland är direkt beroende av den ryska gasen förlorar Ukraina en nyckelroll i den europeiska gasförsörjningen. När Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i förra veckan träffade USA:s president Joe Biden i Vita huset var Nord Stream 2 en av huvudpunkterna. Enligt Ukraina är det en fråga om regional säkerhet – och förstås pengar. Med en gasledning som helt går förbi landet försvinner potentiella transitpengar.

Men ännu är det för tidigt att poppa champagnen på Gazproms huvudkontor. I augusti stoppade en regional domstol i Düsseldorf Nord Stream 2 AG från att kringgå EU:s konkurrensregler på gasmarknaden. Det innebär i praktiken att Gazprom inte både kan äga och ha ensamrätt på att transportera gas i ledningarna.
Nord Stream 2-härvan blixtbelyser EU:s oförmåga att samordna energipolitiken. I EU-kommissionens energistrategi som antogs 2015 är ett av målen en gemensam energimarknad. Men i praktiken ligger makten över energiförsörjningen fortfarande hos medlemsländerna.
Spelet om den ryska naturgasen har blottat motstridiga intressen, där Tyskland har en diametralt motsatt position jämfört med andra medlemsstater. Allt tyder på att klimatförändringarna och skiftet i energiförsörjning kommer att intensifiera målkonflikterna. Utfasningen av fossilbränslen i Europa gör att länder famlar efter nya sätt att hålla lamporna tända. Alldeles oavsett om priset blir ett mäktigare Ryssland.