ledare Att genomföra den största militära upprustningen i Sverige på 50 år är sannolikt väl motiverad.  Men frågan är om vi ändå inte prioriterar fel med tanke på det cyberkrig som pågår i det tysta.

Mardrömmen finns närmare oss än vi tror. Att plötsligt allting händer på en och samma gång.
Att strömmen slås ut, att vi inte kan ringa, att våra bankkonton är låsta, att tågen och tunnelbanan står still, att sjukhusen inte kan hantera de sjuka därför man inte kommer åt journalerna och att det inte kommer något vatten ur kranarna.  Allt som en följd av att Den Lede Fi hackat våra viktigaste digitala system.
Det här är inte bara fantasier, utan en verklig hotbild. De senaste månaderna har en kör av svenska säkerhetsmyndigheter sagt en och samma sak: Ett väpnat angrepp på Sverige är det allvarligaste hotet, men det troligaste är cyberangrepp på oss.

En uppförsbacke är de myndigheter och företag som ännu menar att det kostar för mycket

Att våra datorsystem är sårbara är visserligen inget nytt.  Men det senaste året har det inte bara handlat om små myndigheter och obetydliga företag som hackats, utan de stora, systemviktiga samhällsbärarna som attackerats av framförallt Ryssland och Kina.
Senaste exemplen på detta är stoppet för Colonial Pipelines, där olja och vatten i hela östra USA försvann, köttgrossisten JBS, med tusentals anställa i USA, Kanada och Australien som fick ställa in en femtedel av sina biffleveranser och det irländska sjukvårdssystemet, som nyligen slogs ut under mer än en vecka.
Men det som verkligen skakat om de som verkligen vill värna om vår cybersäkerhet var attacken mot det amerikanska mjukvaruföretaget Solar Winds.

Det avslöjades i mitten av december att bolaget levererat uppdaterade system, som rymt av en fientlig trojan. Med hjälp av den har vad som förmodligen är ryssarna under mer än ett år kunnat läsa åtta amerikanska säkerhetsmyndigheters dokument och mer än hundra bolags företagshemligheter, däribland svenska Rymdbolagets.
Reaktionen på attacken på Solar Winds i USA var att nu får det vara nog, nu finns inga fler ursäkter för att inte ta itu med cybersäkerheten.
Under Trumps tid som president rustades cybersäkerhetsfrågor ner. Den nye amerikanska presidenten har en annan prioritering.
En stor del av toppmötet BidenPutin i Genève häromdagen ägnades åt det ryska hackandet av vitala amerikanska hemligheter. Man var överens om att ”inleda konsultationer” i frågan, under hot om ett amerikanskt svar om ryssarna fortsätter att infiltrera de mest vitala datasystemen. Vad detta innebär i praktiken återstår att se.

Och svenskarna? Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder, men när det gäller cybersäkerheten rankas vi långt ned på listan.
Det militära försvaret har länge varit viktigare, inte minst att slå vakt om den svenska krigsmaterielindustrin.  Återkommande är dramatiken när försvaret låtsas upptäcka att det fattas miljarder till Saab och Bofors.
Det gångna försvarsbeslutet innebär den största militära upprustningen i Sverige på 50 år, sannolikt väl motiverad.  Men frågan måste ändå väckas om vi inte prioriterar fel med tanke på det cyberkrig som pågår i det tysta.
Kan vi bara blunda när till exempel säkerhetsföretaget Gunnebo förra året hackades och 38 000 dokument om hemligstämplade installationer bland annat i riksdagen kunde läsas av fienden?

Nu tycks ett svenskt uppvaknande ske. I december publicerades planerna på att inrätta en cybersäkerhetsmyndighet, i ett samarbete mellan MSB, FRA, förvarets underrättelsetjänst och Säpo. Våra nordiska grannländer har redan liknande myndigheter.
Folk och Försvars konferens i januari var en enda uppvisning i hur angelägen det officiella Sverige numera anser cybersäkerhetsfrågan vara.
En uppförsbacke är de myndigheter och företag som ännu menar att det kostar för mycket att byta ut gamla it-system och att det är genant att behöva medge digitala blottor.  Tänkvärt är att det gigantiska intrånget via Solar Winds inte upptäcktes av företaget själv, utan av en liten säkerhetsfirma.
Den nya svenska cybersäkerhetsmyndigheten blir inte heller klar förrän 2023 och är inget trollspö. Däremot kan krafter organiseras, unga datanördar rekryteras, för att öka medvetenheten om vikten av cybersäkerheten. Det är absolut nödvändigt.