Dags att lägga Pisa-paniken åt sidan och börja jaga jämlikheten i skolan lika högljutt som man jagat elevernas resultat.

Hela skolsverige höll andan i går när den nya Pisa-domen skulle falla. Beskedet om att den nedåtgående trenden är bruten blev något av en glädjechock, inte minst för landets alla lärare och rektorer som har gjort det positiva Pisa-resultatet möjligt med sitt idoga vardagsarbete.

Efter en stadigt nedåtgående trend i Pisa-mätningarna visar det sig nu att svenska årskurs 9-elever ligger på OECD-genomsnittet i naturvetenskap och matematik. I läsförståelse presterar Sverige till och med över OECD-genomsnittet. Det är strålande besked och går i linje med förra veckans positiva resultat från Timms-mätningen, som mäter kunskaper i matematik och naturvetenskap för elever i årskurs 4 och 8.

Förhoppningsvis är nu den nationella Pisa-paniken över så fokus kan läggas på det lärare och rektorer efterfrågat i flera år, lugn, ro och långsiktigt arbete med sådant som forskning visar fungerar för att förbättra resultaten.

Statliga kompetensutvecklingssatsningar som Matematiklyftet, Läslyftet och Specialpedagogik för lärande är exempel på satsningar som manar till pedagogisk utveckling på enskilda skolor utifrån de specifika kunskapsutmaningar som finns just där. Fortsätt med satsningar som dessa. Låt lärare vara lärare, och ge dem förutsättningar att vara det, individuellt och kollegialt, så kommer kurvan fortsätta gå uppåt till nästa mätning 2018.

Dessvärre visar Pisa, liksom Timms förra veckan, att klassamhället syns i skolan, trots skolans kompensatoriska uppdrag. Var eleverna bor, vilken familj de växer upp i och i vilket område deras skola ligger spelar faktiskt roll för hur det går i skolan. Skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever är bland de högsta i OECD. Uppväxtvillkoren spelar en gigantisk roll, det finns ingen tvekan om det.

Därför är det glädjande att Socialdemokraterna tydligt deklarerar att skolsatsningar kommer gå före skattesänkningar – vill man komma åt den ojämlika skolan måste det få kosta. Skolor med stora utmaningar ska få mer statligt stöd än fungerande skolor och resurser ska riktas till elever från socioekonomiskt svag bakgrund. Bra! Lägg gärna till att det fria skolvalet måste ses över om vi ska kunna bryta skolsegregationens konsekvenser liksom systemet med skolpeng.

Jan Björklund (L) och Gustav Fridolin (MP) jublar säkerligen på var sitt håll åt Pisa-resultaten. Nu borde de ta tillfället i akt att visa att de vill ta ansvar för alla barn och ungas framtid genom att börja driva långsiktig och blocköverskridande utbildningspolitik. Det är dags att jämlikheten i skolan jagas lika högljutt och målmedvetet som resultaten i matematik, naturvetenskap och läsförståelse.