”Relationen mellan arbetsgivare och anställda är inte likvärdig”

Arbetsmarknad Allt fler ekonomer intresserar sig för arbetsgivarnas lönesättarmakt och den ojämlikhet den kan skapa. En av dem är Alan Manning, professor i ekonomi vid London School of Economics, som höll ett anförande om ämnet på konferensen ”Facken och framtiden” på tisdagen. 

Monopsoni är ett begrepp som blivit allt viktigare i ekonomisk forskning. Till skillnad från det mer kända begreppet monopol, ensam säljare, betyder monopsoni ensam köpare. I takt med att det forskats mer kring monopsoni har begreppets betydelse också vidgats. En av de ledande forskarna på området är nationalekonomen Alan Manning, som förklarade betydelsen av begreppet när han på tisdagen deltog på tankesmedjan Arena Idés konferens ”Facken och framtiden”, via videolänk. 

—  Monopsoni betyder bokstavligen en enda köpare av arbetskraft. Men det används i bredare utsträckning för att beskriva situationen där arbetsgivare har övertaget i löneförhandlingar, säger Manning.

Har lett till ojämlikhet

Hur kommer det sig att det här begreppet ökat i popularitet? Mycket har att göra med den politik som förts de senaste decennierna, enligt Manning. 

—  På 1970-talet menade många ekonomer att arbetare hade för mycket makt och det var därför vanligt att man på 1980-talet argumenterade för att avreglera arbetsmarknaden. Något som gjordes av till exempel Margaret Thatcher i Storbritannien och Ronald Reagan i USA. 

Men det har inte riktigt gått som ekonomerna tänkte sig, enligt Manning.

—  Resultaten av de här avregleringarna har varit en besvikelse i många länder. Vi har haft en trög total produktivitetstillväxt och det har lett till en stigande ojämlikhet.

Han menar att det är viktigt att vara medveten om den maktrelation som råder mellan arbetsgivare och arbetstagare.

—  Vi måste ta på allvar att relationen mellan arbetsgivare och anställda inte är likvärdig. Om två parter kommer överens om ett kontrakt är det inte säkert att båda gynnas. Vi behöver oroa oss för den typen av överenskommelser, säger Manning.

Förändrat begrepp

Det gör att synen på begreppet monopsoni förändrats, enligt honom. 

—  Man brukade fråga om arbetsgivare hade monopsonisk makt över sina anställda. Nu är frågan snarare hur stor den här makten är, vilka konsekvenser den får och vad man kan göra åt den. 

Enligt Manning är det viktigt att försöka ändra på det här. 

—  Vi måste ingripa för att säkerställa en lämplig maktbalans mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det finns både effektivitets- och rättviseskäl för detta. Att hitta effektiva former av intervention är inte alltid lätt. Men det är inte en anledning att inte försöka. 

Alan Manning har flera förslag på vad som kan göras för att skapa en bättre balans mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det handlar till exempel om direkt reglering av löner med hjälp av minimilöner, att skapa en mer aktiv konkurrenspolitik och att reglera arbetsavtal. Facket kan också spela en stor roll.

—  Att förstärka fackföreningarna är något som kan gynna alla arbetare. Det stora problemet är att den fackliga makten har minskat i många länder och verkar svår att återuppliva. I Storbritannien är till exempel individer mindre benägna nu än tidigare att se fackföreningar som lösningen på sina problem. I Sverige ser det lite annorlunda ut. Den svenska modellen har ju varit väldigt framgångsrik. Om jag kunde introducera något liknande i Storbritannien skulle jag göra det, säger Alan Manning.