Glöm den europeiska civilisationens fall. Vi har det bättre än någonsin.

”Världshistorien är historien om stora kulturer”. ”En makt kan endast bekämpas genom en annan makt, inte genom en princip”.

Det skulle kunna vara såväl islamister som sverigedemokraters ord. Men det är Oswald Spengler som talar, mellankrigstidens stora borgerliga pessimist som fortfarande gärna citeras på nazistiska sajter.

Tesen är att ett ruttet Europa genom degenerering bygger sin egen undergång. En väpnad kamp mellan kulturer närmar sig, menar Spengler i ”Västerlandets undergång”. Hans idéer inspirerade nazisterna, men Spengler föll i onåd när han framhärdade i att inte ens nazismens tusenåriga rike kunde rädda Europa från undergång.

I Frankrike poppar nu litteratur upp som profetiskt utmålar en dystopi där Europa blivit muslimskt. Förutom Michel Houellebecqs ”Soumission” har 400 000 fransmän kunnat läsa i ultrakonservativa Eric Zemours Le suicide Francais om svunna tider när män var män och ledaren en general. Titeln påminner om den tyska Thilo Sarrazins ”Deutschland schafft sich ab” från 2010 om när muslimerna blir fler än tyskarna.

Men undergångsstämningen är extremisternas fantasibild. Civilisationer står inte emot varandra. Islamistisk extremism plågar främst såväl muslimer som minoriteter i den muslimska världen.

Europeisk högerextremism vänder sig mot minoriteter inom Europas gränser. Problemen med extremism är främst hemkokta, inte en kamp mellan öst och väst. Så länge vi inte själva gör dem till det.

Den senaste tidens attacker mot tidningen Charlie Hebdo, mot moskéer och synagogor är oroande. Ändå är risken att dödas av terrorism i hela västvärlden mikroskopisk. Mindre än att dö av ett getingstick. Risken att drabbas av våld har aldrig varit så liten som i dag.

I ett längre perspektiv har utbildning, demokrati och kosmopolitism i Europa radikalt minskat mord, våldtäkter, utnyttjande av barn, hatbrott och helt utrotat slaveri och avrättningar. Även om tillgångarna är orättvist fördelade har vi aldrig haft det bättre materiellt än nu. Och aldrig har minoriteter varit så trygga som i dag. Att ens jämföra situationen för minoriteter i dagens Europa med situationen för judar under 1930-talets Nürnberglagar är fullständigt absurt.

Samtidigt som blandningen av kulturer förmodligen aldrig varit större i Europa än nu, tio procent är födda i ett annat land, finns gratis icke-diskriminerande utbildning i stort sett i samtliga europeiska länder. Karriärvägarna må krympas av fördomar men ligger i stort sett vidöppna. Ministrar i europeiska regeringar är öppet och stolt gay, muslimer och judar. Helt otänkbart för 80 år sedan.

Och varje år rapporteras om hur svenskarna, som bor i ett av de länder som tar emot flest flyktingar per capita i Europa, blir allt mer positiva till flyktinginvandring. Hur nio av tio anser att immigranter bidrar positivt.

Vi sörjer den vansinniga dödliga terrorn mot Charlie Hebdo, liksom den mot kosherbutiken. Men den som inte också förstår att fira Europas enorma framsteg måste vara blind.