söndagskrönikan Fallet Derek Chauvin är ett individuellt fall i ett trasigt system. Men förhoppningsvis innebär domen starten för ett förändrat sätt att se på polisen i USA, skriver Tanvir Mansur.

Hela världen såg på när Derek Chauvin och hans poliskollegor tog livet av George Floyd förra året. Men världen stod inte still. De tre viktiga orden, “Black Lives Matter”, ekade över alla världens kontinenter. Proteströrelsen sa ifrån mot det dödliga våldet från poliser.

Den här veckan avslutades rättegången, och Derek Chauvin förklarades skyldig på alla åtalspunkter. Skyldig. Det kan inte varit många som förväntade sig det. För en liten stund, kändes det som rättvisa. En polis som tog livet av en svart man, blev dömd för dråp.

Floyds lillebror, Philonise Floyd, satt bland åskådarna i salen, höll ihop händerna över huvudet och bad till Gud.

“I was just praying they would find him guilty,” förklarade han till reportrarna. “As an African American, we usually never get justice.”

Det är ett historiskt fall. Och det är unikt att familjen till offer för polisvåld får upprättelse i form av att den skyldiga polisen blir dömd. Det är viktigt att Derek Chauvin och hans kollegor hålls ansvariga för sina handlingar. Det som på engelska kallas “accountability”.

Men är det rättvisa? Som många har påpekat, så skulle rättvisa vara att polisen inte mördade någon alls. Kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez säger att “rättvisa skulle ha varit att George Floyd åkte hem ikväll till sin familj.”

En viktig kommentar kommer från advokaten Candace Noelle Smith i Georgia. Hon skriver att det här är ett så pass ovanligt fall, att inga andra skjutningar av polisen kan uppnå samma nivå av bevismaterial och omständigheter. En modig tjej, 17-åriga Darnella Frazier, som filmade mordet i tio minuter. En video som besvarade alla frågor som annars uppstår i rätten, som “Vad hände innan filmen startade?”. En åtalad polis, som redan hade 18 liknande anmälningar mot sig innan det här fallet. Det var starka vittnesmål, expertvittnen som ställde upp gratis, och en rad vita poliser som vittnade mot den åtalade. En blandad jury på 12 personer, där fyra av jurymedlemmarna är afroamerikaner. En svart statsåklagare, Keith Ellison, som ägnat sitt liv åt rättvisa för afroamerikaner. En hel värld som protesterade mot mordet.

Candace Noelle Smith är glad över att Derek Chauvin fälldes, men menar att det är bara när stjärnorna står rätt, som poliser i såna här fall kan fällas:

 “We are here grateful that – what we saw with our eyes, that was captured on video, with a prosecution that was near perfect – got a result that should not have been notable. This simply is what criminal legal accountability is supposed to look like.”

Accountability. Att hållas ansvarig.

Hur mycket behövs polisen egentligen?

Fallet Derek Chauvin är ett individuellt fall i ett trasigt system. Ett system där polisens våld mot svarta medborgare i USA har blivit en epidemi.

Två veckor innan Derek Chauvin blev fälld, sköts en annan svart man av en polis i Minnesota. Samma delstat, bara 15 km från rättsalen där Chauvin satt och försvarade sig. 20-årige Daunte Wright blev skjuten av en polis som senare påstod att hon hade tänkt använda sitt elchockvapen. Istället tog hon fram sin pistol. Samma dag som Chauvin blev fälld, blev en svart tonåring, den 16-åriga Ma’Khia Bryant, skjuten till döds av en polis i Ohio. Morgonen efter att Chauvin blev fälld, blev 40-årige Andrew Brown Jr. skjuten av en polis i North Carolina. Han dog i förarsätet.

Varje liv som slocknar är ett liv för mycket.

Vem ger polisen rätten att ta en annan människas liv? Att bestämma om den här personen får leva eller måste dö? När staten ger vissa människor möjlighet att använda våld mot andra människor, då kommer det våldet att spåra ur. Oavsett om det är soldater, poliser eller ordningsvakter. Problemet ligger i våldet. Och det ligger i rasismen. Därför måste alla som får använda våld också hållas ansvariga för sina handlingar.

“Defund the police” har blivit ett slagord i efterdyningarna av mordet på George Floyd. Det kan tänkas vara radikalt, att ta pengar från polisväsendet och föra över det till socialtjänst, vård och utbildning. Men ett land som USA, har militariseringen av polisen har ökat sen Kalla kriget och resurserna till polisen inte är jämbördigt med resten av välfärden. Och ett samtal till polisen kan bli en fråga om liv och död för svarta människor.

Det tål att tänka på, vilka ska vara polisens uppgifter, och vilka ska tillhöra andra samhällsbärande institutioner? Hur mycket behövs polisen egentligen?

Samtidigt, i kongressen, diskuteras lagändringar för polisen. I representanthuset, där Demokraterna har majoriteten, har ett nytt lagförslag redan passerat. “The George Floyd Justice in Policing Act”. Nu väntar de bara på omröstningen i senaten. Det förslaget innebär en rad förändringar för polisverksamheten i USA. Bland annat att poliser inte längre får ta stryptag, det som också ledde till Eric Garner blev mördad av polisen i New York 2014.

Husrannsakan som görs utan att polisen knackar och identifierar sig (no-knock warrants) blir förbjudet. Det var den metoden som gjorde det tillåtet för poliser att skjuta Breonna Taylor i sitt hem i Kentucky förra året. I båda de här fallen har de ansvariga poliserna blivit friade. Poliser skulle också kunna bli åtalade för felaktigt uppförande, och poliser skulle inte längre vara immuna mot att bli stämda.

Det är ett historiskt ögonblick. Fallet Derek Chauvin är bland de få gångerna i USA:s moderna historia där en polis har blivit fälld för mordet på en svart person. Det är värt att vara glad för, särskilt för George Floyds familj, som har kämpat i snart ett år för att se Chauvin dömas. Det återstår att se om hans kollegor som var med på mordet den dagen också blir fällda. Förhoppningsvis blir det här starten på ett förändrat sätt att se på polisen i USA. Och att färre människor dör i polisens händer.

Fram tills dess, ekar talkörerna över världen: “No justice, no peace. No racist police.”

 

Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts.