Din klass påverkar hur vården bemöter dig, vilka utredningar som görs och vilka behandlingar du får. Olika slags behandling, olika snabbt, ger naturligtvis olika resultat. I förlängningen har det betydelse för hur länge du får leva.

Det talas högt om klass igen. Det är bra. Otryggheten och ojämlikheten växer i Sverige. Skillnaderna mellan den som har och den som inte har blir allt större. Livschanser avgörs vid födseln. Och när du söker vård påverkar klasstillhörigheten om du överlever eller dör i förtid.

Enligt regeringen ska vården »vara jämlik, jämställd och tillgänglig och erbjudas utifrån behov på lika villkor«. Bostadsort, kön, utbildning och var du är född ska inte spela någon roll, men visar sig ändå år efter år vara avgörande för den vård du får i Sverige.

Människor med låg social eller socioekonomisk status får inte samma bemötande som personer i mer privilegierade grupper, inte heller utförs utredningar och behandlingar på samma sätt. I förlängningen har det betydelse för hur länge du får leva.

Den som har störst behov ska vårdas först, inte den som skriker högst.

Det visar Cancerfondens rapport som publicerades förra veckan. Cirka 2 900 liv skulle kunna räddas varje år om alla patienter inom alla cancerdiagnoser hade lika hög överlevnad som dem med eftergymnasial utbildning. Åtta människor dör varje dag i onödan med andra ord. Siffran är horribel och helt ovärdig det svenska välfärdssamhället.

De förklaringar som ges i rapporten är att människor med bara grundskoleutbildning oftare avstår från vård, de från lägre socioekonomiska grupper deltar i screening i mindre omfattning och vissa grupper kan ha svårare att förstå och använda information om sin hälsa och sjukdom.

Dessutom får de med högre utbildning mer tid för frågor och önskemål i mötet med vården. Olika slags behandling, olika snabbt, ger naturligtvis olika resultat.

Skillnader i vården gör att dödligheten i cancer är mellan 35 och 40 procent högre för cancerpatienter med låg utbildning.

»Kvinnor, där man misstänker en lungcancerdiagnos fram till det att man har etablerat diagnosen, så tar det betydligt längre tid om kvinnan har låg utbildning«, säger Jan Zedenius som är överläkare och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden.

»I 2018 års överenskommelse om den svenska cancervården mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) nämns de socioekonomiska ojämlikheterna överhuvudtaget inte. Om inte de som styr och skapar incitamenten för vårdgivarna att prioritera denna fråga, vem ska då göra det?« undrar man i Cancerfondens rapport.

Det är en bra fråga. Det finns givetvis saker att göra för att främja en jämlik vård. Som att se till att man inom vårdutbildningarna får kunskap om kopplingen socioekonomisk situation och hälso- och vårdbehov. Landstingen måste prioritera utifrån samma enkla premiss: Den som har störst behov ska vårdas först, inte den som skriker högst.

Bra politik ska bokstavligen göra skillnad för människors liv och sjukvården har med rätta klivit upp som en av de viktigaste valfrågorna i år. Vi måste ha en jämlik vård där man ställer rätt diagnos, ger rätt behandling och i rätt tid, oavsett vem den sjuke är. Det måste väl ändå vara ett minimikrav i ett välfärdsland som Sverige 2018.