Bommersvik/Västertorp: I helgen genomfördes ett slags lajv för ett gäng socialdemokrater i sina bästa år. Den stökiga SSU-kongressen från 1981 hade återträff och runt 130 av ombuden – en imponerande siffra – träffades på Bommersvik.

Lördagens program innehöll en diskussion med Ingvar Carlsson och Bengt Göransson, som redogjorde för konflikterna under SSU:s kongress 1955. I en kaffepaus gavs tillfälle att prata dagspolitik med Carlsson. Hans besked var tydligt: Kapitalismen är i kris för andra gången på kort tid. Europa gungar. S fick inte grepp om den ekonomiska dagordningen under finanskrisen 2008, men har en ny möjlighet nu. Samhället är fullt av orättvisor, sa Carlsson och tog nedskärningar för människor med funktionsnedsättning i Tyresö som exempel. Samhällskritik och krisinsikt ska blandas med offensiva förslag.

Följande dag sommartalade Socialdemokraternas nuvarande partiledare Håkan Juholt i Lugnets park i Västertorp. Inramning var idyllisk: Sensommarsol, mycket folk, många aktiviteter för barnen – och gott om kultur för Juholt att anknyta till i talets inledning.

De första minuterna påminde om Juholts kanske största tillgång som talare: Förmågan att anknyta ett ideologiskt budskap till en geografisk plats, att få politik att framstå som något närmast livsavgörande. Vi fick en genomgång av skulpturerna i parken, vilket vävdes samman med statistik över den sjunkande andelen parklekar, värdet av gemensamma offentliga rum, människan som medborgare och inte kund på en marknad.

Storstadssossarna i publiken nickade nöjt åt de förslag som följde: Investeringar (järnväg, tunnelbana, studentlägenheter), nya skyldigheter (hyresrätter ska uppföras vid all nybyggnation), hårdare krav (på friskolor) samt skåpmat (sänkt skatt för pensionärer, tre veckors sommarjobb till alla ungdomar).

Därefter följde nyckelmeningen: ”Verkligt ansvar är mer än att agera kamrer och balansera en budget. Det är att ha en idé om vart man ska föra Sverige”. Utan att nämna Reinfeldt en enda gång fick vi många exempel på områden där regeringens ansvar brister. Det var ett intressant försök att flytta in mantrat om att ”ta ansvar” på socialdemokratisk planhalva. Ansvar, är det att inte göra något åt barnfattigdomen?

I valrörelsen 1985 talade Olof Palme i närheten av Västertorp. Nu väntade vi på att Juholt skulle göra en Palme och lyfta blicken mot en stagnerande värld med börsras och eurokris.

Internationella kopplingar till det vi hade hört dittills hängde som mogna äpplen i den vackra parken, redo att plockas ned. Ojämlikhet och Storbritannien. Dagens kris och depressionen på 1930-talet. Konkreta förslag på hur finansmarknad och banker ska förvandlas från herrar till tjänare. Men den pågående ekonomiska krisen var nästan helt frånvarande i solen.

För att vinna trovärdighetsmatchen mot Reinfeldt och Borg om ”ansvar” måste Juholt förklara sambandet mellan kapitalismens kris och varför hans lösningar är investeringar. Det är ingen enkel uppgift, men den globala analysen måste haka i de egna förslagen.

Annars blir det lockande att bara hålla fast vid en kamrer.