På en av årets mörkaste dagar passade regeringen i onsdags på att presentera ett minst sagt skumt förslag. Tolv av Sveriges rikaste kommuner, tio i Stockholmsområdet och två i Skåne, ska få behålla mer av sina skatteintäkter. Sammanlagt rör det sig om en miljard som om förslaget blir till verklighet inte kommer lämna kommuner som Täby, Nacka och Lomma. Enligt ansvarig minister är anledningen till skattesänkningen att skapa förutsättningar för tillväxt.

Att regeringen vill låta pengarna stanna hos väl bemedlade kommuner istället för att användas för gemensamma behov av satsningar i skolan eller på infrastruktur måste ändå sägas vara konsekvent. Tillväxt är det överordnade och det uppnås när det är möjligt att tjäna mera pengar (om ökningen sker genom skattesänkningar är irrelevant). Dessvärre är förslag som detta, som ger mer åt färre, också det konsekvent snarare än skumt för den här regeringen.

Bostadsbristen och med den bristen av hyresrätter är ett annat exempel från veckan. En utredning om hyresrätter menade att mer marknadsanpassade hyror skulle leda till att fler bostäder byggdes. Fler lägenheter behövs, inte minst i storstäderna. Men enbart fler och dyrare hyresrätter är inte lösningen på bostadsbristen. Det är lösningen för de som har råd. Bostadsbyggandet måste stimuleras på andra sätt och utifrån andra drivkrafter.

För det handlar också om vilka villkor som ska finnas på bostadsmarknaden. Bara någon dag innan hyresutredingen presenterades avslöjade DN att flera hundra barn vräkts bara i år, trots regeringens löfte om att det inte ska få ske. Vissa vräktes av kommunala bostadsbolag. Det är skamligt att inte alla kommuner kan erbjuda barnfamiljer lägenheter, oavsett föräldrarnas ekonomi.

Tidigare i höst larmade också Sveriges Kvinno- och tjejjourers riksförbund SKR om konsekvenserna av bristen på hyresrätter. Våldstutsatta och hotade kvinnor och barn blir boende allt längre på kvinnojourer för att det är svårt att hitta lägenheter. Detta gör att jourerna kan ta emot färre. Även för denna grupp står bostadsbolagens inkomstkrav ibland i vägen, något det kan vara minst sagt svårt att leva upp till i en krissituation. Enligt SKR har det hänt att våldsdrabbade inte haft något annat alternativ än att flytta tillbaka till den misshandlande mannen.

Höga trösklar och dörrar som stängs är inte bara bildspråk för hur samhället glider isär. I ett vintrigt Stockholm där det talas om uppmaningar om att vara extra noga med att stänga portar för att inte få nattgäster – tack och lov även i sällskap med hälsningar om att lämna porten på glänt – är det på riktigt. Julhandeln blandas med tätt med tiggare på gator och i tunnelbanan och insamlingar av julklappar till firande på kvinnojourer och andra ideella organisationer.

Bevare oss från en framtid som allt mer vilar på skatteavdragna gåvor från Danderyd, Österåker och Vellinge. Låt Karl-Bertil Jonsson-samhället vara en skröna från en tid som flytt.