ledare Man ska inte underskatta Trumps möjligheter att bli omvald just på lag och ordning.  Men samtidigt har kritiken mot honom aldrig varit så hård som senaste veckan, från Pentagon, från svarta ledare och kloka poliser.

Vi har sett det förut, med en upprörande regelbundenhet. Polisövergrepp mot svarta i USA ger ett dygns utbrott av gatuvåld i den aktuella staden.  Men hur förklarar man att George Floyds död resulterat i demonstrationer i USAs samtliga delstater under mer än en vecka?
Våldsutbrottet speglar förmodligen ett Amerika i upplösning. Vi ser gigantiska klassklyftor, accelererande arbetslöshetstal varav många svarta, coronaepidemin som dödar hundratusentals människor där många saknar sjukförsäkring, och miljoner hemlösa som inte skulle klara sig utan regelbundna matpaket.
Robert Reich, arbetsmarknadsminister under Clinton, skrev nyligen att USA är ett land i krig med sig själv. Donald Trump är inte längre president, för han har inga svar, han golfar, tittar på kabel-TV och twittrar, menade Reich.
Det är visserligen förkastligt om människor slåss på gatorna och plundrar butiker. Men saknas det nationellt ledarskap är det kanske inte så konstigt att sånt sker.
Om man dessutom inte begriper vad det är som pågår är det lätt att tillgripa konspirationsteorier. Som Trump som utpekat Antifa, en samling hittills okända vänsteranarkister, som de som skulle planerat och organiserat det våld vi sett.
Att det faktiskt finns beväpnade vitmaktgrupper som vill ha ett inbördeskrig förnekar däremot presidenten i ett ursinnigt twitterinlägg:  ”It´s Antifa and the Radikal Left.  Don´t lay the blame on others!”

Till och med på Fox News, som alltid varit lojal, är man bekymrad.

I början på veckan kom vad som i efterhand kan komma att beskrivas som en vändpunkt.   I Vita Husets rosenträdgård förklarade Trump sig vara ”en president för lag och ordning”. Han hotade med ett skicka in militär trupp, om inte vankelmodiga borgmästare och guvernörer begrep att detta krävdes för att få ordning.
Demokratiska senatorer reagerade med att kalla det för diktaturfasoner. Den nuvarande och den tidigare försvarsministern sa nej. För där militär kallats mot civila, t ex 1968 vid Kent State University, slutade det i massaker.
Efter Trumps tal lät han ordningsmakten rensa gatan utanför Vita huset med pepparspray och gummikulor från fredliga demonstranter för att han skulle kunna gå några meter till den  eldhärjade Saint John-kyrkan.  Där kunde han – som hellre golfar än går i kyrkan – fotograferas med en bibel i handen.

Samtidigt med detta spektakel talade demokraternas presidentkandidat Joe Biden med svarta ledare i en kyrka i hemstaden Wilmington, Delaware.  Där gick han på knä i respekt för den döde George Floyd. I tisdags lämnade han sedan för första gången på tre månader  hemmaplan för att hålla ett tal i Philadelphia.
Det var perfekt timat efter Trumps brutala framträdande i Washington.  Biden, som tidigare i offentliga sammanhang verkat lätt vimsig, höll nu ett tal med säkerhet, statsmannamässighet och empati som presidenten borde hållit, men som denne är oförmögen till.
”Vi är i en kamp för nationens själ. Vilka vi är. Vad vi tror på. Och viktigast av allt – vad vi vill bli”, sa Biden.  Han talade mot rasism, mot militariseringen av polisen och mot de växande ekonomiska klyftorna i USA.
Och Trump fick hård kritik: ”Hans narcissism har blivit viktigare än nationens väl”.
Biden utlovade att bryta den ”själviskhet och fruktan som legat över vårt nationella liv de senaste tre åren”.

Kan Biden hålla fast vid vad han sa i sitt tal har väljarna fått ett vettigt alternativ till Trumps oavbrutna osanningar och plumpheter.
Man ska förstås inte underskatta Trumps möjligheter att bli omvald just på lag och ordning.  Men samtidigt har kritiken mot honom aldrig varit så hård som senaste veckan, från Pentagon, från svarta ledare och kloka poliser.
Till och med på Fox News, som alltid varit lojal, är man bekymrad. Lincoln Group, som består av Trumpkritiska republikaner, ha gjort en nedgörande TV-reklam om den rasistiske presidenten.
Så om ingenting i övrigt i ett USA i upplösning fungerar är frågan om hans trogna kärnväljare kommer att ställa upp bakom Trump i presidentvalet senare i höst.