Bild: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet

Man ser scenen framför sig. Den moderate partisekreteraren Per Schlingmann ligger vid den store rorsmannen Fredrik Reinfeldts fötter och gnisslar tänder:
– Snart är det inga kvinnor alls som längre röstar på oss. Vi måste snabbt hitta på något …

Så gick det antagligen till när en artikel på DN Debatt för drygt en vecka sedan föddes. I den talar Reinfeldt och Schlingmann förföriskt om vilket fantastiskt arbete "välfärdens medarbetare" utför och att de därför behöver höjda löner och mer inflytande på sin arbetssituation. Men inte bara det. Barngrupperna på förskolorna är för stora. Dementa ska inte blandas med andra i äldreboendena.

Det låter ju bra, men vi kan knappast lita på Reinfeldts ambitioner på välfärdsområdet. I dessa frågor har han ju systematiskt kört med dubbla budskap. Före valet 2006 talade den borgerliga alliansen om att stärka a-kassans skyddsnät – efter valet revs det sönder. Innan han satt vid makten talade Reinfeldt om att måna om de människor som är på väg att duka under i ett arbetsliv styrt av hårda produktivitetskrav. Det lät knappast som att det skulle resultera i att de långtidssjuka berövades sin ekonomiska trygghet och man ökade arbetsgivarnas möjligheter att ge dem sparken.

Nedrustningen av a-kassan och sjukförsäkringen drabbar främst kvinnor i offentlig sektor, de som Reinfeldt nu påstår sig stötta. Det som sker ökar explosivt antalet socialbidragstagare, pressar kommunerna till större barngrupper och besparingar i äldrevården, tvärt emot vad Reinfeldt säger sig vilja ha. Retoriken och den faktiska politiken hänger helt enkelt inte ihop.

Statsminister Göran Persson lovade inför valet 2002 de vårdanställda bättre betalt: "Nu är det dags för kvinnorna att få sitt, de har stått tillbaka tillräckligt mycket." Men vallöftet sveks, därför att han inte hade makt över kommuner och landsting som arbetsgivare. Fredrik Reinfeldt har insett att han inte sätter några löner. Därför flaggar han för ytterligare jobbskatteavdrag. Men alla inser ju att fler skattesänkningar gröper ur välfärden, omöjliggör de kvalitetshöjningar i välfärden som statsministern samtidigt vill ha.

Många ensamstående mammor i vården skulle hellre än några kronor mindre i skatt vilja behålla sin heltid, i stället för att som nu pressas till halvtidstjänster. Men de borgerliga kastade ett lagförslag om rätt till heltid i papperskorgen när de bildade sin regering.

Reinfeldt säger systematiskt en sak, men gör en annan och hoppas att väljarna har glömt. Hans sociala ambitioner är inte att lita på.