”Etniska svenskar” får inget ansvarsutkrävande riktat mot sig men ”invandrare” och nyanlända får ett verbalt slag på käften av statsministern, skriver Ihsan Kellecioglu (V).

Samma dag som allt fokus riktas mot en full och grymtande SD-riksdagsman hamnar statsminister Fredrik Reinfeldts inkonsekventa utspel i en TT intervju i skymundan. I intervjun anger han skälen till den ökade bostadssegregationen de senaste 20 åren på den ”väldigt höga invandringen” och att ”nyanlända får välja själva var de vill bo”. I samma intervju menar han att Sveriges höga arbetslöshet och den ökande ekonomiska oron ökar intresset för partier som livnär sig på oro och rädsla.

Det är intressant hur Reinfeldt använder arbetslöshet och ekonomisk nedgång i Sverige som skäl till att allt fler svenska medborgare väljer att använda sin demokratiska röst på ett rasistiskt parti och i samma intervju anger den höga invandringen och nyanländas felbeslut som skäl till bostadssegregationen. På vilket sätt kan det vara invandrarnas felbeslut i det ena fallet och i det andra vara ekonomisk nedgång som skäl till att allt fler röstar på Sverigedemokraterna?

”Etniska svenskar” får inget ansvarsutkrävande riktat mot sig men ”invandrare” och nyanlända får ett verbalt slag på käften av statsministern med sin felaktiga slutsats.

I går kom SCB:s siffror om att bostadssegregationen har fördubblats de senaste 20 åren och att Sveriges fattigaste områden Rosengård och Rinkeby har en befolkning där 9 av 10 har bakgrund i ett annat land. Polisen uppskattar att det bor cirka 25 000 invånare i Rinkeby men att det finns boende för 15 000. Det uppskattas också att halva befolkningen i dessa områden byts ut vart fjärde år. De som får jobb flyttar till andra delar av staden från områden med hög fattigdom och de sociala problem som medföljer. Siffrorna visar alltså att människor är villiga och benägna att flytta från ekonomiskt segregerade områden så fort de får en trygg anställning. Vilket skapar en ond cirkel, där de ekonomiskt starka flyttar från ett område som är i behov av den köpkraft som den personen utgör med sin inkomst.

Med arbetslöshet medföljer också effekter på bostadsmarknaden eftersom det blir svårare att göra den bostadskarriär som många av oss med arbete kan göra. Oftast behöver du ha uppemot 300 000 kronor i årsinkomst för att ens kunna stå på kö för en hyreslägenhet i andra delar av Stockholm. Om du har en låg inkomst får du alltså inte ens en chans att konkurrera om lägenheter i mer attraktiva områden.

Reinfeldt kan heller inte ha missat att den strukturella diskriminering som finns på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Det finns ett flertal statliga utredningar om det fenomenet i Sverige, landet med en av de högsta siffrorna kring bostadssegregation bland OECD-länderna.

Om det nu finns en sådan ruljans på människor som flyttar från dessa områden när de fått jobb, på vilket sätt blir det då rätt att dra slutsatsen att problemet är att det är deras fel att de flyttar dit? På vilket sätt blir det rätt att skylla på en ekonomisk nedgång som orsak till att rasistiska partier ökar?

Den ökande ekonomiska segregationen och diskrimineringen i vårt svenska samhälle är en av de stora orsakerna till att rasismen och bostadssegregationen växer. I båda fallen ska samhället kunna kräva ansvar från individen men också vara konsekventa i ansvarsutkrävandet.

I samma intervju säger Reinfeldt att ”Jag gav mig inte in i politiken för att kommentera detta parti [SD]. Jag har all makt i världen att via mitt eget parti och mitt uppdrag åtgärda de samhällsproblem som finns.” Visst har du rätt Reinfeldt, Sverigedemokraterna behöver inte sitta med i regeringen för att vi ska få ett mer ekonomiskt och socialt segregerat samhälle, och därmed ett mer rasistiskt samhälle. Det lyckas er politik med ändå.

Ihsan Kellecioglu, kommunalpolitiker för Vänsterpartiet Solna