Bild: Elnaz Baghlanian
Kent Källqvist Bild: Elnaz Baghlanian

I Ryssland legaliseras våldet i hemmet och i USA begränsas kvinnors rättigheter. Vi män måste stå upp för kvinnor och mäns lika värde, skriver Dagens Arenas chefredaktör Kent Källqvist.

Min morfar var ett svin. Han slog sin fru och sitt barn. I Söråker norr om Sundsvall levde den lilla familjen i ständig skräck för hans nyckfulla beteende. Värst var det alltid när han inte var nykter.

Att männens rätt att slå och misshandla sina fruar avskaffades redan 1864 bekymrade inte min morfar. Han tyckte att han hade sin rätt som man. Ordet hustrumisshandlare fanns inte, men det var en realitet för min mormor och många andra kvinnor i Sverige.

Min mormor och mamma rymde ner till Stockholm och förorten Abrahamsberg där de fann sin tillflyktsort i några månader innan han hittade dem. En ny flykt följde på en annan.

I 40-talets Stockholm var det lättare än nu att hålla sig gömd och till slut fann de platser där han inte hittade dem. De levde med hemliga telefonnummer och som inneboende utan namn på dörren. Och flykten lyckades till slut och min morfar träffade aldrig mer sin familj.

En man som slår kvinnor och barn är en skam för oss andra män. En skitstövel som ska buras in.

På boendet på Stationsgatan i Stockholm, där han levde sina sista år, var han en ökänd vårdtagare och en skräck för personalen som tvingades arbeta i hans närhet. När han dog 1985 var han saknad av ingen. Sven Öberg fick det förakt han förtjänade. En man som slår kvinnor och barn är en skam för oss andra män. En skitstövel som ska buras in.

I Ryssland blir det nu ett administrativt brott att misshandla sin fru och sina barn. Så länge offren överlever och inte bryter några ben är det att jämföra med en smärre förseelse som ger böter i nivå med felparkering och fortkörning. Det beslutade Duman i onsdags med röstsiffrorna 386 mot 2. Tidigare gav misshandel inom hemmet två års fängelse.

Till Sveriges Radio säger kvinnan bakom förslaget som nu blir verklighet, Jelena Mizulina: »Vi kvinnor är svaga och att respektera familjens överhuvud mannen är obligatoriskt. Därför blir vi kvinnor inte förödmjukade om en man slår sin hustru, det sårar oss inte, men att såra mannen det är otänkbart.«

I Ryssland dör årligen mellan 9 000 och 14 000 kvinnor av våld från sina män. Enligt vissa källor ännu fler. Och enligt Human Rights Watch misshandlas närmare 36 000 kvinnor och 26 000 barn varje dag. Och det är innan den nya lagen trätt i kraft.

Till råga på allt så ger den rysk-ortodoxa kyrkan sin välsignelse till lagändringen och gör ett officiellt uttalande där de propagerar för barnaga: »Om det är rimligt och utförs med kärlek så är kroppsstraff en grundläggande rättighet som Gud har gett föräldrar«. Som om det ens är möjligt att slå med kärlek?

I dagens Ryssland hade min morfar inte varit en skurk och elak misshandlare. Eftersom både min mamma och mormor överlevde hade han väl som mest fått några små böter.

Men min mormor levde hela sitt liv med en rädsla för att hennes före detta man skulle dyka upp igen. Hon gifte om sig och tog ett nytt efternamn och arbetade som portvakt. Och varje gång det ringde på dörren, och det var ju rätt ofta, fanns rädslan om att hennes exman skulle stå där. Han hade ju lovat att ta livet av henne.

Och min mammas telefonnummer fanns inte i telefonkatalogen så länge som den fanns.

I Putins Ryssland vrids klockorna tillbaka, de framgångar som kvinnor kämpat sig fram till går förlorade när männen tar sig allt mer makt. Och samma verklighet ser vi i den andra supermakten USA. När Donald Trump bygger sitt politiska imperium bemannar han det med mer än medelålders män.

Ett av hans första beslut var att stoppa federala bidrag till alla organisationer som stödjer kvinnors rätt till abort. Orden blev lag 44 år efter det att fri abort i princip blev laglig i USA och nu är risken uppenbar att många kvinnor kommer att dö på grund av illegala aborter.

Under sin presidentvalskampanj sa han flera gånger att »Kvinnor som gör abort bör straffas.« Nu har han börjat sin resa bakåt i tiden och de största förlorarna är kvinnor. Att begränsa kvinnors rätt att besluta om sina kroppar, och sina liv, är ett annat sätt att legalisera våld mot kvinnor.

Mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av ett samhälle som diskriminerar kvinnor. Ett samhälle i avsaknad av jämställdhet och sann demokrati.

Vad är det som får män att vilja ta till våld mot kvinnor och begränsa kvinnors rätt att bestämma över sina liv? Vad är det som får män att slåss och förnedra? Vad är det som får män att våldta? Jag har inte svaren på det.

Men jag vet vad jag kan göra.

Jag kan använda mina arenor att alltid ta avstånd mot män som på olika sätt använder våld mot kvinnor. Vara tydlig med var jag står och inte skratta åt plumpa sexistiska skämt. Alltid stå upp för kvinnor och mäns lika villkor.

På fotbollsmatchen, på krogen, i kamratkretsen, i grannskapet och som här på Dagens Arena.

Och försöka att så gott jag kan ge mitt stöd till de kvinnor som kämpar mot förtyck i alla former. Och där fungerar ju de nya verkligheterna i Ryssland och USA som extra bränsle.

Jag gör som Liberalernas Birgitta Olsson som i Aftonbladet reagerat på nyheten från Ryssland: »Jag kokar av feministisk vrede«, säger hon.

Länge leve feminismen, kämpa mot våldet i alla dess former.

Kent Källqvist, chefredaktör Dagens Arena