Organisationen A New World In Our Hearts anordnar matutdelning I New York.

SÖNDAGSKRÖNIKAN I spåren av pandemin har nästan var åttonde amerikanskt hushåll inte tillräckligt att äta. Och hungern har letat sig in i presidentvalets slutspurt, skriver Jonas Cullberg.

På trottoaren utanför huset där jag bor i Queens, New York, dök en dag i augusti plötsligt ett neongrönt kylskåp upp, med text på fyra språk tryckt på dörren: Free food. Comida Gratis. 免费食物. Cibo Gratis. Där inne fanns grönsaker, ägg, ost, fruktyogurt, böngrytor i papplådor från restauranger i kvarteret och annat ätbart som folk hade donerat.

Under året har ”Community fridges” blivit ett fenomen på flera håll i staden, många av dem utplacerade av ett löst sammansatt anarkistnätverk. New York-borna kan lämna mat efter förmåga och ta efter behov. Kylskåpen har ofta hämtats gratis från kontor som stängt på grund av den coronakraschade ekonomin.

Varje onsdag och fredag delar sedan i våras dessutom ett soppkök ut mat på min gata. Kön har blivit längre för varje månad och ringlar sig numera runt kvarteret. När viruset fortsätter spridas och miljontals amerikaner blivit av med jobbet har ett av landets redan existerande problem förvärrats: hunger.

I spåren av pandemin har nästan var åttonde amerikanskt hushåll inte tillräckligt att äta. I New York beräknas antalet ha dubblerats under pandemin. Samma människor som drabbats hårdast av viruset – svarta och latinamerikanska låginkomsttagare –  lider också störst brist på mat. Men även vita mellanamerikanska förortsbor som ramlat ur medelklassen sitter nu i ändlösa bilköer till soppköken i sina minibussar, som en suburbia-version av Vredens druvor. Det går snabbt att falla genom maskorna.

Som vanligt får välgörenhet fylla den roll som staten inte spelar.

Som vanligt får välgörenhet fylla den roll som staten inte spelar. Soppköket på min gata har satts upp av en organisation bestående av unga New York-bor som innan pandemin bröt ut mest ägnade sig åt att arrangera workshops om peak oil och hur man överlever livet efter antropocen, men som nu ställt om till att hjälpa utsatta i stadsdelen. Framtidens katastrofer visade sig komma snabbare än förväntat.

Hungern har letat sig in i presidentvalets slutspurt. Donald Trump har misskött pandemin totalt, vilket bidragit till att 223 000 amerikaner dött och ekonomin störtdykt. Nu försöker han använda hjälparbetet som en del av sin valkampanj. I början av oktober protesterade flera organisationer som delar ut livsmedel till behövande mot att matlådor som donerats från staten innehöll ett brev från Trump, på spanska och engelska, med presidentens signatur. Ett sätt att politisera hjälpen, menade organisationerna.

Coronasiffrorna ser dystra ut inför vintern men amerikanerna lär få vänta på hjälp. Tidigare i oktober blåste Trump av förhandlingarna med Demokraterna om ett nytt ekonomiskt stödpaket som Republikanerna ansåg vara för dyrt. Demokraterna tackade nej till Trumps lägre motbud. Många har nu slut på arbetslöshetsersättning och presidenten har ingen plan.

Kylskåpet på min gata lär fortsätta fylla sin funktion. Folk som passerar brukar öppna det i förbifarten för att se efter vad som finns, som om de vore hemma i sitt eget kök. Det hela är förstås fint men som så många andra berättelser om hjälpsamhet i krisens USA – som människor som genom crowdfundingplattformen GoFundMe lyckas skramla ihop tusentals dollar till sina coronavårdkostnader – också en bild av ett trasigt samhälle.

 

 Jonas Cullberg är journalist och författare. Han bor för närvarande i New York.