Ledare Kombinationen Januariavtal och den nya jämställdhetsministern kan vara ett effektivt motgift mot den hederskultur som finns i Sverige. Men tidsplanen är på tok för lång. Åtgärder krävs nu och inte om tre år.  

I Sverige, världens tredje mest jämställda land, tvingas flickor att gifta sig mot sin vilja. I världens tredje mest jämställda land kontrolleras flickor av sina familjemedlemmar, begränsas deras rörelsefrihet och deras egenbestämmanderätt.

I december 2018 dömdes föräldrarna till en 13-åring för att ha försökt gifta bort henne med en 25-åring. Så sent som i tisdags rapporterade Expressen om en moster och mormor som lurade en 16-årig systerdotter och barnbarn till Irak där de tvingade flickan till ett kusingiftermål. Kvinnorna dömdes av Svea hovrätt till fängelse för detta brott.

Trifa Abdulla, aktuell med P1-dokumentären Det var en gång en familj berättar i Studio Ett om sin uppväxt under hedersförtryck. Medan hennes pappa kunde stå och slå henne stod mamman bredvid och skrek att Trifa var en hora. Hot om att bli bortgift, ett liv utan personlig frihet.

Det är en drabbande dokumentär. Men det är inte alltid hotet om tvångsgifte eller våld som är det största förtrycket, utan det krympande vardagliga livet.

Kan man snabba på strejkrätts- förslaget, borde man kunna skynda på hedersfrågan

»Man kanske inte blir så pass svårt misshandlad eller att det är på liv eller död, men det påverkar ens rörelseutrymme så kraftigt att man känner sig aldrig som en del av det här samhället«, säger Trifa Abdulla.

Det är ett själsligt lika mycket som kroppsligt fängelse hon beskriver. En erfarenhet som hon tyvärr delar med många andra.

I höstas gjordes en undersökning bland 6000 elever i årskurs 9 i Stockholm, Malmö och Göteborg som visade att var sjätte elev lever under någon form av hedersrelaterat förtryck, allt ifrån våld till att de inte får välja vilka vänner de har. Totalt i Sverige sägs 100 000-tals ungdomar leva under hedersförtryck.

Från liberalt håll har det länge riktats hård kritik mot den breda vänstern och förra regeringen för att inte ta hedersproblematiken på allvar. Delvis har de haft rätt i sin kritik, då detta speciella slags våld inte är en fråga om mäns generella våld mot kvinnor.

Att nya jämställdhetsministern Åsa Lindhagen (MP) under sina första minuter på sin post lyfte hedersförtrycket och våldet det bär med sig var därför mycket välkommet.

I Januariöverenskommelsen utlovas nu strängare straff och en egen brottsrubricering för brott med hedersmotiv. Föreningar eller religiösa samfund som arrangerar barnäktenskap ska inte längre få bidrag till sin verksamhet.

Det är utmärkt att Åsa Lindhagen nu skarpt fullföljer det som Åsa Regnér (S) initierade under sin tid som ansvarig minister för jämställdhetsfrågorna.

Tidsplanen är nu satt till den 1 januari 2022, då den nya lagstiftningen ska träda i kraft. Men varför inte låta det bli tidigare? Det borde gå att bereda frågan mycket snabbare än så om detta nu ska vara så prioriterat som Åsa Lindhagen säger. Kan man snabba på strejkrättsförslaget, borde man kunna skynda på hedersfrågan, som inte är ny och som har ett brett stöd för skärpt lagstiftning.

För nu behövs inte fler upprörda tal om hur hemskt hedersrelaterat förtryck och våld är. Nu behövs handling och det ska inte behöva ta en hel mandatperiod för att få kritiskt fokus, och lagstiftning, på plats!