ledare Den som tror att Märta Stenevi ska rädda Miljöpartiet lägger för mycket tilltro och ansvar på en enskild person. Partiets utmaningar är djupare än så.

Den var en tidig morgon i  Stockholms tunnelbana för 1,5 år sedan, långt innan pandemi och restriktioner.
En man med kostym och portfölj pratar i telefon:

Nä alltså jag åker tunnelbana faktiskt. Min dotter skrek till mig i morse att ”om Greta Thunberg kan segla till USA pallar fan du att ta tunnelbanan, som ligger 5 min härifrån, till jobbet!!” och sen visade det sig att hon hade gömt bilnyckeln, ja så nu står jag här.

Det var roligt och rörande och rätt talande för krocken mellan två generationer.

Klimatkrisen är vår ödesfråga. Och det är bråttom. Det vet väljarna också eftersom miljöfrågorna ofta hamnar högt upp på listan av frågor som anses vara viktigast, och högst betyg får Miljöpartiet.

Ett tag var målet att vara den tredje stora kraften i svensk politik men den positionen har dessvärre Sverigedemokraterna.

Men ändå balanserar Miljöpartiet på fyraprocentsspärren. Ett tag var målet att vara den tredje stora kraften i svensk politik men den positionen har dessvärre Sverigedemokraterna. Utsikten för att det ska bli en grön rörelse som innehar den gyllene tredjeplatsen inom den närmsta framtiden ser inte så god ut. Nästa val kommer för Miljöpartiet att handla om att vara kvar i riksdagen eller inte.

Märta Stenevi är nytt språkrör och förmodligen snart även statsråd. Hon verkar vara en skicklig och skarp politiker som inte väjer för journalisternas svåra frågor. Rätt frispråkig också vilket jag tror är en fördel. Men den som tror att Stenevi är den som ska rädda partiet lägger för mycket tilltro, och ansvar, på enskilda individer. Inte heller är Miljöpartiets huvudproblem av kommunikativ art. Partiets utmaningar är djupare än så.

Partiet brottas med vägvalet mellan bredd och spets. Ska man bredda sig och prata om fler frågor eller ska man spetsa till sin profilfråga miljö och klimat? Stenevi säger att hon vill att partiet ska samtala om fler frågor: fördelningspolitiken, skolan, sjukvård, brott och straff för att nämna några. Hennes språkrörskollega säger ungefär samma sak och menar att partiet både ska bredda sig och spetsa sin spets.

Det låter omöjligt att hinna detta på mindre än två år då väljarna ska lägga sin dom, om ni frågar mig och det är väl det egentligen ingen som gör. Det finns nämligen få saker som provocerar en partiaktiv mer än när någon som inte tillhör partiet ger tips på hur partiet i fråga ska agera. Det är (nästan) i irritationsnivå med mansplaining.

Men med det sagt kommer här några irriterande råd från någon som inte är miljöpartist.

  • Ta ledartröjan i den gröna rörelsen! Om man jämför med ett annat parti med liknande utmaningar, Liberalerna, har Miljöpartiet den stora fördelen att det är uppenbart varför partiet behövs. För Liberalernas del är detta inte lika glasklart. Den gröna rörelsen växer runtom i Europa, inte minst i Tyskland. Låt Miljöpartiet leda den gröna folkrörelse som pågår runt om i Sverige. Kanalisera det engagemang som finns för att rädda vår planet.
  • Låt krisen bli den varningsklocka som behövs! Coronapandemin är enbart skit, men det finns mycket att lära av det tillstånd vi befinner oss i. Pandemin är ett resultat av människans ohållbara leverne och för att undvika fler pandemier behöver vi ändra vårt sätt att leva.
  • Visa hur klimatfrågan hänger ihop med alla andra frågor! Hur social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet förutsätter varandra. Man måste få med sig människor på omställningståget. Utgå från att människor gör så gott de kan. Vissa gömmer sin pappas bilnyckel, andra drar ner på köttet. För väldigt många är den mest akuta krisen att kunna betala hyran. Prata mindre om moralism och mer om struktur. Den största miljöboven heter kapitalismen.
  • Berätta för oss om den gröna framtiden! Utan att egentligen veta är det nog få som drömmer om den framtid vi går till mötes om vi inte gör något åt klimatkrisen. Många drömmer nog om det den gröna rörelsen drömmer om. Och ingen vill ha fler pandemier.

Låter väl hur lätt som helst!
Skämt åsido. Kanske har Miljöpartiet sina underbara dagar framför sig?