Modeller med ena ögat, grekiskt drama med det andra. Det var utmaningen under Arena Idés ekonomiska råds årliga konferens, som genomförs i samarbete med Friedrich Ebert Stiftung.

Konferensen var lika välarrangerad och ambitiös som i fjol, men led av oacceptabel könsfördelning (13 av 14 talare var män). Likväl är övningar av det här slaget nödvändiga om det inte längre så självklara scenariot ska inträffa: En kris för kapitalismen bör medföra ökat ekonomiskt förtroende för progressiva partier.

Men när avancerade ekonomiska modeller diskuterades ur radikal synvinkel, var det omöjligt att hindra det andra ögat från att följa utvecklingen i Grekland. Medan ECB sänkte räntan framfördes viktiga synpunkter som skulle kunna leda till något livsviktigt: Ett mer stabilt, jämlikt och demokratiskt Europasamarbete.

Stefan Collignon, ekonomiprofessor vid Sant’Anna School of Advanced Studies, påpekade att hans kurs om ekonomiska beslutsprocesser i EU inte ges av den historiska institutionen – ännu. Efter den varningen framhöll Collignon att det blir allt viktigare för EU att läsa av sin omvärld. Vi är nu 7 miljarder människor, och stora Tyskland utgör inte ens en procent av världens befolkning. Ödmjukhet inför omvärlden och solidaritet i den egna EU-familjen efterlystes.

När EU-ländernas varierande problem diskuteras – höga skulder, låg tillväxt, svikande konkurrenskraft – är det populärt att varna för Italien. Collignon framhöll dock Frankrikes höga belåning, men var i synnerhet oroad över en annan obalans. Länderna i EU uppträder chauvinistiskt och nationella beslut får negativa konsekvenser för grannarna.

Collignons observation föranledde en EU-diskussion i två spår. Dels finns flera inneboende problem i EU:s konstruktion. Kapitalismen vilar på institutioner som ska möjliggöra och begränsa. Nu dominerar den förra på bekostnad av den senare. Ett socialt Europa som leder till reell utjämning finns bara i högtidstalen. Dels är EU ännu odugligt ur demokratisk synpunkt. Fler beslut måste fattas på överstatlig nivå, men det ska ske demokratiskt och i öppenhet. Europatanken måste partipolitiseras och bli medborgarnas projekt, EU-kommissionens ordförande ska självfallet väljas av européerna själva.

Zoltán Pogásta, ungersk ekonom, tillförde ytterligare en dimension. För länderna i östra Europa innebar Berlinmurens fall att en allsmäktig stat ersattes med en allsmäktig marknad. Nyliberalismen vann slaget och i EU-samarbetet tillkom i princip nio anglosaxiska länder, från Estland till Bulgarien, som inte har främjat kampen för ett socialt Europa.

Medan det grekiska dramat diskuterades i pauserna vågade Collignon sig på en optimistisk gissning. Kanske kommer krisen leda till att EU tvingas ta tag i sina två värsta obalanser: För mycket kapitalism, för lite demokrati.

Kanske kommer historieböckerna konstatera följande: Att euron kom till Grekland gjorde att demokratin kom till EU.