Ett starkt samhälle är något annat

I onsdags offentliggjorde Håkan Ceder och Per-Anders Sunesson, båda från Socialstyrelsen, en rapport om situationen för personer med funktionsnedsättning som får stöd enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

Socialstyrelsens kritik är knivskarp. Detaljerna över vanvården och våldet som riktas mot vissa personer med svåra funktionshinder hårresande.

Ett barn med autism låses in i ett bås med betonggolv. Personalen på ett hem för personer med psykiskt funktionshinder går med på att stänga av värmen och ha fönstren vidöppna hos en vårdtagare under natten. Mitt i den smällkalla vintern blir kvinnan svår nedkyld och hennes liv går inte att rädda. En man lever med händerna bakbundna dag som natt i 25 år, ordinerat av en läkare för att mannen, enligt läkaren, inte ska skada sig själv.

Många utsätts för allvarliga kroppsliga kränkningar. Enligt de två rapportförfattarna är risken stor att detta får pågå oupptäckt.

Målet med lagen från 1993 är att den enskilda ska få möjlighet att leva som alla andra. I femte paragrafen i LSS står det ordagrant att ”verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges”. Det är en bra målsättning att stärka individers rättigheter. Men det är uppenbart att det finns många kommuner som inte anstränger sig för att efterleva lagstiftningen.

Flera saker samverkar till att personer med funktionshinder inte alltid får goda livsvillkor. Personalnedskärningar spelar stor roll. Med mindre personal får stödet till den enskilde stå tillbaka till förmån för lösningar för hela gruppen. När personalen inte räcker till händer det oftare att tvång och kroppslig bestraffning förekommer. Alla som arbetar med personer med funktionsnedsättning har inte heller den kompetens som krävs. Socialstyrelsen varnar också för en återgång till en gammeldags institutionalisering av människor.

Men det är inte bara de runt 60 000 människor som får stöd enligt LSS och deras oroliga anhöriga som kränks när lagen åsidosätts på det här viset. Uppgifterna från Socialstyrelsens är en varningsklocka för oss alla.

Vi håller på att återgå till ett samhälle som inte längre anstränger sig för att ta hand om alla sina medborgare. Vi är i färd med att befästa ett samhälle som är till för de ”friska” och starka. Det är i förlängningen det största hotet mot den jämlikhet som lagen säger att den ska garantera oss alla.