fredagskrönikan Vad händer när väl pandemin är över? Man kan redan se olika intressen rasta sina gamla käpphästar. Anders Jonsson tror att en ny värld väntar, med nya värderingar och nya synsätt på vår samhällsmodell.
När krisen är över avgör arbetsmarknadens flexibilitet hur vi kommer att klara oss. Det är klimatinvesteringar som kan rädda Europas ekonomi. Två exempel från DN Debatt de senaste dagarna på vad som bör ske när pandemin väl är över.
Det är bara det att ökad flexibilitet på arbetsmarknaden i alla tider har varit receptet för forskare knutna till näringslivsorganisationerna. Den här gången representerade av Ratios Nils Karlsson och Charlotta Stern.
Lika lite överraskande är det att Miljöpartiets ledamöter i EU-parlamentet och språkrör pläderar för att klimatinvesteringar ska kickstarta ekonomin när pandemin är över.
Men varför har vi fått restriktioner för folksamlingar och alla dessa uppmaningar om att hålla oss inne? Jo, för att svensk och all världens sjukvård saknat beredskap för det som nu sker. Det visade det sig att det inte fanns lager av skyddsutrustning och att antalet intensivvårdsplatser är alldeles otillräckligt.
Därför måste kurvan med antal smittade planas ut, vilket innebär oerhört stora ekonomiska konsekvenser med något som kan leda till en fördubbling av arbetslösheten innan pandemin är över.
Detta för ett virus som vi också dagligen får lära oss inte är särskilt farligt för de flesta. Men eftersom vården inte skulle klara de som blir allvarligt sjuka om de blir för många lamslås nu ekonomin.
Managementkonsult kanske inte är yrket att satsa på efter krisen.
Det måste rimligen leda till en helt ny politisk spelplan när krisen väl är över. Det höll inte med slimmad offentlig verksamhet, just in time istället för lager, regioner som kraftigt minskat antalet intensivvårdsplatser och antalet vårdplatser till den lägsta nivån per capita inom EU. Det höll inte att skrota apoteksmonopolet utan att se till att garantera försörjningen av läkemedel och skyddsutrustningen, vilket det ansvariga statsrådet Göran Hägglund (KD) nu medger. Det höll inte att näst intill utradera försvarets beredskap inom sjukvård. Det höll inte att regionerna fått köra utan samordning. Därför ska Socialstyrelsen nu ansvara för upphandlingen av skyddsutrustning.
Exemplen på hur illa rustat Sverige och världen var inför en pandemi kan mångfaldigas. Detta trots återkommande varningar från hälsoorganisationer som WHO om att det vi nu upplever skulle komma. Frågan var bara när.
Eftertankens kranka blekhet måste betyda att vi får en diskussion om följderna av de nedskärningar som gjorts och hur en mer robust sjukvård kan byggas upp. De kortsiktiga vinster som gjorts visade sig långsiktigt förödande när ekonomin släcktes ner.
En diskussion mot mer långsiktighet behöver inte bara beröra sjukvården. Managementkonsult kanske inte är yrket att satsa på efter krisen. Den liberalisering och det marknadstänkande som styrt även den offentliga sektorn ganska länge nu, alldeles oavsett om statsministern varit socialdemokrat eller borgerlig, har fått sig en knäck.
Efter pandemin är manegen krattad för mer kollektiva lösningar. Kanske vi äntligen får en skattereform som ökar beskattningen på kapital och konsumtion och utjämnar inkomstskillnaderna. Det kan behövas när de offentliga finanserna måste stärkas igen efter pandemimiljardrullningen.
Men det är också bäddat för starkare styrning och mer samordning, för en starkare stat. Regionernas roll kan med rätta ifrågasättas. Kanske det vore bättre om staten hade hand om de stora sjukhusen.
En annan effekt av krisen är att länder och företag kommer att försöka bli mer självförsörjande. I detta ligger en fara för en ännu mer framväxande nationalism och därmed minskat internationellt samarbete.
Det är lätt att konstatera att samarbetet inom EU inte fungerat under pandemin. Varje land är sig själv närmast när det kommer till en kris som drabbar alla. Det är skillnad på stora skogsbränder i några länder åt gången, då kan man skicka hjälp. Men inte när skyddsutrustningen i sjukvården är på väg att ta slut överallt.
En uppgift för EU skulle kunna vara att samordna och bygga upp rejäla beredskapslager inför nästa pandemi. Men som det ser ut just nu är det tveksamt om det går att enas om något sådant. EU prövades i krisen och höll inte måttet med stängda gränser och försenade transporter. Utsikterna för det europeiska samarbetet ser inte alltför ljusa ut framöver.
Det är nog det värsta som kan hända efter viruskrisen, att gränserna inte öppnas fullt ut och att globaliseringen avtar. Då blir den ekonomiska krisen långvarig.
Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
