Sedan socialdemokraterna hamnade i opposition har partiet effektivt tigit ihjäl storstadsfrågorna och alla andra frågor som tangerar segregation-integration-migration. Det tycks ha varit en medveten strategi, med tanke på att den dåvarande s-regeringen under Göran Persson ofta gjorde gemensam sak med moderaterna i riksdagen i de frågorna. De halvdana protestförsöken från s-företrädare mot alliansregeringens populistiska förslag har inte varit trovärdiga. Oftast har förslagen mötts av en talande tystnad från det största oppositionspartiet.
Det nya, tätare, samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet kommer att ge socialdemokraterna en oumbärlig knuff i ryggen. Det visar inte minst det faktum att de tre partierna bildar en särskild grupp för storstadsfrågor när de ska arbeta fram sin gemensamma politik. Förtjänsten är troligen helt de mindre partiernas – det var de som sköt den socialdemokratiska regeringen i rätt riktning även om de inte alltid lyckades hela vägen. De kan också prägla politiken så att den drar bort från den moderata kursen.
Medan retoriken hittills handlat om "närmast sd vinner" måste nu väsentligheter hamna i fokus: klassklyftor och etnifieringen av dem, segregation och inte bara ur ett "etniskt" perspektiv. Allt för länge har fokus legat på invandrarskap som ett problem i sig, medan de verkliga problem som många människor i Sverige möter i dag snarare har med klass att göra. Klassklyftor kan åtgärdas med aktiv politik – det kan inte invandrarskap. Man är född i det land man är född i. Och klassklyftor, de finns inte bara i områden som Rosengård, Rinkeby och Ronna.
Vänsterpartiet kan här bidra med klassanalysen i arbetsgruppen för storstadens utmaningar och se till att den inte kommer bort i miljonprogramsrenoveringar, företagarsatsningar och brottsbekämpning – även om de sistnämnda också behövs. Miljöpartiet i sin tur har länge hållit antidiskrimineringens fana högt och kan driva de frågorna för att komplettera vänsterns analys.
Tillsammans måste s, v och mp komma fram till hur de med konkret politik kan skapa en ny svensk gemenskap, som är mer inkluderande än i dag. Storstadsområdena måste få komma ur sitt stigma på grund av mångfalden som finns där och ses som symbol för något nytt och något bra – om de som bor där bara har samma möjligheter som andra att leva ett gott liv.
De rödgröna måste hitta ett svar på borgerlighetens smetiga "utanförskap", ett eget uttryck för en politik som angriper fattigdom, klassklyftor och diskriminering – utan att hänfalla till enkla, populistiska lösningar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
