Interneringsläger, svagast möjliga förpliktelser och drunkningsdöd. EU behöver en bättre migrationspolitik. 

En 118 kilometer lång mur, från Solway Firth i väster till Tynemouth i öster, klyver det brittiska landskapet itu. Klättrar över böljande kullar, genom vidsträckta jordbrukslandskap. Muren byggdes år 122 på uppdrag av den romerske kejsaren Hadrianus. Vad den egentligen användes till är lite oklart. Tidigare seklers historiker betraktade den länge som en försvarsanläggning mot de oborstade barbarerna i norr. Men den är på tok för låg för det. Dessutom konstruerades den delvis bara med torv och virke. Numera lutar historikerna åt att muren snarare markerade gränsen för det romerska imperiets makt.

Den av Sverigedemokratiska helt beroende regeringen har förstås inget intresse av en human och solidarisk flyktingpolitik

Jag kommer att tänka på Hadrianus märkliga mur över det brittiska landskapet medan jag läser om den senaste flyktingtragedin på Medelhavet. Tidigare i veckan sjönk ett libyskt fiskefartyg, på väg mot Italien, med sammanlagt 750 flyktingar utanför Greklands kust. I skrivande stund är 79 bekräftade drunknade men minst 500 personer saknas ännu, varav 100 barn.

Det slår i magen.

Den som flyr krig och konflikter hamnar i kläm när länder tävlar om den strängaste asyl- och flyktingpolitiken. Att euroområdet och Europa som helhet dessutom brottas med hög inflation och knackig konjunktur eldar på motsättningarna. Men sorgespelet på Medelhavet blir inte mindre för att ekonomin går knackigt på hemmaplan.

Det senaste decenniet har det varit smärtsamt tydligt att EU behöver en gemensam asyl- och flyktingpolitik. Människor som söker en framtid bortom konfliktens och katastrofens mörker förtjänar en rättssäker process och ett humant bemötande. Men ansvaret för att fördela och hantera flyktingar och asylsökande kan heller inte falla på en handfull medlemsstater. Solidaritet förpliktigar.

Därför anades en glimt av hopp när EU:s ministerråd nyligen beslutade om två centrala delar av unionens gemensamma migrations- och asylpolitik. Med ord om ”flexibel solidaritet” och ett ”genombrott för europeiskt samarbete” hyllades beslutet – inte minst av högerpolitiker. Sveriges migrationsminister Maria Malmer Stenergard var ”mycket glad över att det svenska ordförandeskapet rott de här svåra förhandlingarna i hamn”.

En del av beslutet består av en solidaritetsmekanism med svagast möjliga förpliktelser vid större flyktingströmmar. I det läget kan en medlemsstat antingen ta emot ett litet antal flyktingar eller betala ett lågt belopp till en gemensam EU-fond.

Desto större konsekvenser får delen om att migranter och barn kan tvingas sitta i interneringsläger i flera månader och att personer kan avvisas till länder där de varken varit bosatta eller haft medborgarskap. För den som är på flykt blir det färre lagliga vägar till asyl – inte fler.

Den av Sverigedemokratiska helt beroende regeringen har förstås inget intresse av en human och solidarisk flyktingpolitik. Snarare tvärtom. Löftet till väljarna var det motsatta: rösta på oss så drar vi åt, stänger och skärper. Det viktigaste för regeringen under det svenska ordförandeskapet i ministerrådet är i stället att bevisa att Tidöpartiernas paroller från valrörelsen ger avtryck i praktiken. Det är med andra ord inte så konstigt att Malmer Stenergard firar beslutet – det ligger helt i linje med den hårda högerns program.

De återkommande drunkningskatastroferna på Medelhavet kräver andra svar än hårdare tag. Nu är det upp till Europaparlamentet att dissekera och rita om ministerrådets asyl- och migrationsförslag. Alternativet är en asyl- och flyktingpolitik som kombinerar rättssäkerhet, ansvarsfördelning och mänskliga rättigheter.

När kejsar Hadrianus beordrade bygget av den långa muren i imperiets norra utkanter var den ett konkret uttryck för det romerska imperiets räckvidd. Men då som nu kommer gränsen med ett pris. För den som råkar födas på fel sida om den. För den som blir offer för cyniska politiska manövrer och fulspel. Och för den som tvingas fly när bombmattor smular sönder tryggheten.