Drömmen om en ny Sten Andersson

ledare Tobias Baudin föreslås bli partisekreterare för Socialdemokraterna. Nu behövs det självständighet på denna post.

För några veckor sedan lämnade Lena Rådström Baastad uppdraget som socialdemokratisk partisekreterare, inte sörjd eller saknad av så många.
Nu är Tobias Baudin, Kommunals ordförande, föreslagen som hennes efterträdare. Med skiftet bubblar det av drömmar om vi åter kan få den typ av partisekreterare som Sten Andersson var. Han som hade uppdraget i 20 år, från 1962 till 1982.  Utan att hemfalla till nostalgi var de åren rätt speciella. På vilket sätt då?

Sten Andersson uppfattade som sin uppgift att i första hand slå vakt om partiet.  Regeringen var viktig, men den var inte överordnad partiet.
Som när Sten Andersson gick emot partiordföranden Olof Palmes idé att han skulle ha en ny duell med Thorbjörn Fälldin inför valet 1979, när duellen inför valet 1976 gått dåligt.
”Gör som du tycker är bäst” skrek Palme i telefonen. På vilket Stens svar lär ha varit: ”Jag gör vad som är bäst för partiet. Det blir ingen debatt”.

En partisekreterare som inte ängsligt förläst sig på opinionsmätningar, utan som älskar en debatt

Att veta vad som är bäst för partiet kräver återkommande kontakter med ett finmaskigt nät av partiombudmän, kommunpolitiker och partitidningsredaktörer.
Sten avskydde de ja-sägare som ofta omger toppolitiker. Han krävde att hans medarbetare sa som de faktiskt tyckte.
Partikongresserna kunde – med Stens välsignelse – i vissa frågor öppnas för en verklig debatt, vilket statsråden inte alltid uppskattade. Ministrarnas beslut blev också synade av tusentals partimedlemmar i de rådslag som Sten stod som fadder för.
Inspirerad av Lyndon Johnsons The Great Society i USA startade Sten en kampanj för ökad jämlikhet, trots att finansministern – som då hette Gunnar Sträng – var emot.

Med Sten var politiken rolig, skrattet nära.  Han såg till att första maj inte bara var en procession av kostymgubbar utan en folkfest med starka kulturella men framförallt internationella inslag.
Eftersom socialdemokratin var internationalistisk under Stens tid som partisekreterare var frihetskämpar från hela världen gäster på första maj. Med Sten blev det också en stor folklig namninsamling mot USAs krig i Vietnam – som till och med fick högerledaren Gösta Bohmans stöd.
I dag är socialdemokratin åter provinsiell. Var finns solidariteten till exempel med fängslade demokratiaktivister i Belarus?

En av Stens specialiteter var att mäkla fred mellan partivänner ute i landet som blivit osams och inte längre kunde prata med varandra.
Framgången kom ofta genom att undvika att ta den starkare partens parti. Som när Sten gick emot Olof Palmes debatteknik på ett möte med verkställande utskottet och sa:
”Du ska ge fan i att behandla VU som vore vi en skolklass och du en gammaldags lärare”.

Drömmen om en ny Sten Andersson är lätt att begripa efter sju år där partimedlemmarna varit inlåsta i januariavtalets förpliktelser och ibland känt sig försedda med munkavle av centerledaren Annie Lööf.
Historien upprepar sig sällan. Det finns antagligen ingen ny Sten. Samtidigt finns behovet av en självständig socialdemokrati, som kan arbeta parallellt med regeringen, men med rejält med svängrum för egna initiativ.
Inte en partisekreterare som ängsligt förläst sig på opinionsmätningar, utan som älskar en debatt om att utveckla välfärden och minska klyftorna. Visst låter det som om Tobias Baudin, Kommunals ordförande, skulle passa för uppgiften.