ledare Det blev som 2016. I alla fall nästan. Nu blev valdeltagande det högsta på mycket lång tid, och det gynnade inte på något tydligt sätt demokraterna. För liberalerna och vänstern, här som i USA, måste analysen av valkampanjen börja redan nu.

Precis som för fyra år sedan pekade de flesta för att inte säga alla betydande opinionsmätningar på en stabil seger för demokraternas kandidat. Och precis som för fyra år sedan lyckades Donald Trump studsa tillbaka, överträffa prognoserna och vinna några nödvändiga delstater. Mest anmärkningsvärt kanske segrarna i Florida och North Carolina, där det såg jämnt ut i mätningarna men Trumps seger blev relativt bekväm.

Länge under kvällen och natten var förloppet som en blåkopia på valet 2016. Förhoppningarna desamma, liksom besvikelserna när Trump vann delstat efter delstat. För svenska väljare är Trumps framgångar till stora delar en gåta, men frågan är om de egentligen borde vara det. I de svenska valvakorna intervjuades under kvällen och natten flera väljare om sitt beslut att stötta Trump, och några viktiga argument återkom i deras svar.

Polariseringen har varit avgörande. Trump seglar fram på de ökade konflikterna i samhället, driver på dem, gör politiska poänger av dem. Han ville inte överbrygga klyftorna. Inget i hans politik handlar om det. Polariseringen har gjort att valet blev en folkomröstning för eller emot Trump, och är det något det jämna utfallet visar är det att det inte räcker att vara anti-, lägg till valfritt suffix, för att vinna val.

Trump ljuger som en borstbindare, men han ger intryck av att vara ärlig.

Man måste sikta mot framtiden. Presentera ett starkt eget alternativ.

Även ekonomin har varit viktig. I intervju efter intervju pekade väljarna på skattesänkningarna, som gett dem mer pengar i plånboken. En läkare som verkade osäker på hur han skulle lägga sin röst konstaterade att han fått bättre pension med Trump.

Många anser att Trump är bäst för deras välstånd. Inte ens Trumps bisarra hantering av coronakrisen tycks ha ändrat hans väljares inställning på den punkten. Ekonomin spelar alltid en roll. Det krävs inga djuplodande analyser för att förklara den saken. Men för en vänster som lagt stort fokus på viktiga moraliska frågor om rasism, jämställdhet och ledarskap är det ändå en väckarklocka. Den som vill vinna över en kandidat som Trump måste övertyga väljarna att de kan göra människors vardag bättre.

Valdeltagandet spelade också roll. I svensk debatt brukar vänstern med ett visst hån i rösten säga att valdeltagandet är så lågt i USA att det inte går att säga vilken politik som egentligen har starkast stöd. Underförstått: om fler ”vanliga” människor – fattiga, minoriteter, unga – gick och röstade skulle republikanerna inte ha en cans.

Nu blev valdeltagande det högsta på mycket lång tid, och det gynnade inte på något tydligt sätt demokraterna.

Från Trumpväljarna hördes också ett annat budskap under valnatten. Gång på gång sade de att ”han är sig själv”, en ”regular guy” som säger vad han tycker. Om man för en sekund bortser ifrån att det är ett sätt att ursäkta och bortförklara rasism, sexism och rent antidemokratiska uttalanden måste man konstatera att den som vill utmana hans politik och auktoritära ledarstil kan inte gömma sig bakom, talepunkter och trista, färdigskrivna tal. Allt sånt, som varje karriärpolitiker lär sig för att hantera pressen från medierna utan att ta några risker, ger väljarna en upplevelse av att det är ett spel. Ett drama med färdigskrivna repliker. I värsta fall ämnat att dölja något.

Trump ljuger som en borstbindare, men han ger intryck av att vara ärlig.

Hur det än går när de sista rösterna sammanräknats och alla juridiska överklaganden passerat genom rättsväsendet måste det nu en gång för alla vara dags för liberaler och vänsteranhängare att dra några rimliga slutsatser av den populistiska högerns framgångar.

Och hur det än går kommer polariseringen att fortsätta. Konflikterna och motsättningarna trappas upp. Under de senaste fyra åren har han tagit ett hårt grepp om republikanska partiet, och hans ledarstil kommer eka länge i amerikansk politik.

I skrivande stund står vi inför en osäker dag, kanske flera dagar, kanske veckor.

För liberalerna och vänstern, här som i USA, måste analysen av valkampanjen börja redan nu.