Bild: Wikimedia commons

Den lettiska devalveringen dröjer. Frågan är hur klokt det är att bränna av miljoner i stödköp av den egna valutan, laten, samtidigt som välfärdssystemen i Lettland ska halveras, sjukhus och skolor stängas.

Men stopp där! Levde inte vi i Sverige över våra tillgångar på 90-talet, med en stor statsskuld och en nödvändig budgetsanering? Jo, det ligger en del i att varje nation i någon mening måste ta ansvar för sina egna excesser.

Fast parallellen haltar på minst två punkter. Den svenska krisen då var hemsk, men ändå bara en krusning jämfört med de uppoffringar som de vanliga letterna nu måste göra. Och krisen i Sverige då orsakades inte av en utifrån kommande finansiell kolonisering av främmande makts storbanker, som i det lettiska fallet.

Det är de översta skikten av den lettiska befolkningen som framför allt har dragit nytta av den ohämmade låneekonomi som Swedbank och SEB satte igång, med lån till lyxbilar och flotta lägenheter. Men det är främst de fattiga i Lettland som nu får betala att landet inte devalverar. Och ett av skälen till att den lettiska politiska eliten vägrar devalvera är att man i flera år har vetat att katastrofen var på väg och själv haft fingrarna i syltburken.

Internationella valutafonden IMF hade på ett tidigt stadium devalvering och euro i Lettland som alternativ till den ofattbart brutala budgetsanering som nu sker. Men EU har sagt nej, eftersom euromedlemskap förutsätter balans i statsfinanserna. Och finansminister Anders Borg säger nej, för en lettisk devalvering skulle försämra svensk ekonomi. Men framför allt skulle de svenska storbankernas låneförluster i Baltikum då bli så stora att staten måste gå in som ägare i Swedbank och/eller SEB.

Det vill inte Anders Borg. Han och regeringen vill till varje pris undvika att det blir tredje gången gillt, att ännu en borgerlig regeringsperiod ska sluta i katastrofala underskott. När han därför hårt går in för att Lettland ska rasera sin välfärd, beklagar han det och mumlar något om ansvarslösa banker. Men det är bara ord. Vad han i praktiken gör är att skydda de verkliga skurkarna på Swedbank och SEB och försöka rädda sin egen prestige. Och därmed uppträder han som om det skulle ligga en sanning i talesättet att Sverige är en liten men hungrig imperialistisk stat.

Visst tvistar ekonomerna om huruvida en devalvering skulle lösa problemen. Men fördelen med en devalvering är att de skyldiga bankdirektörerna och deras aktieägare får betala mer för sin omdömeslöshet än med andra alternativ. Och att oskyldigas lidande blir lite mindre.