Under Obamas Sverigesbesök har det varit mycket snack om vår klimatpolitik. Fredrik Reinfeldt har myst och tagit åt sig all ära. Men låt oss titta lite närmare på regeringens klimatpolitik.

Reinfeldt själv har inte nämnt klimatfrågan i ett enda anförande i en partiledardebatt i riksdagen sedan januari 2010, påpekar Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Detta förklarar han så här i en intervju: “Jag vill inte bidra till att framställa Sverige som det stora hotet eftersom det inte är sant. Det är Kina.”

Det här med per capita-utsläpp är nog inte Reinfeldts grej. Då skulle USA hamna på topp och Sverige skulle landa på ungefär på samma nivå som Kina – nämligen på cirka 5 ton koldioxidutsläpp. Räknar vi med konsumtionen och alla växthusgaser blir det snarare 10 ton. Reinfeldts klimatpolitik bortser också från i-ländernas historiska skuld till klimatförändringarna och de internationella åtaganden vi bundits oss till som säger att vi ska gå före och också göra mer än fattiga länder. På så sätt blir Reinfeldt än mer Obamas favorit, han tänker ju likadant.

I dagarna läckte det ut att USA, tillsammans med Kina, förhindrat handel med utsläppsrätter vad gäller flyg. Nu är det svårt att vara någon fan av utsläppsrätter. En byråkrati och korruption har bildats kring dessa, som ofta också ges gratis till stora miljöbovar. Effekten blir inte någon större utsläppsminskning.

Men det är tyvärr inte så att utsläppsrätterna på flyg slopats för ett mer radikalt alternativ. Denna nyhet pekar snarare på att ingen lösning för flygutsläppen finns i sikte. Flygbränsle för internationell trafik är befriat från klimatskatter och moms. Utsläppen syns inte i nationell statistik, trots att flygets utsläpp kan gå om biltrafiken inom 10 år om inget görs. Flygresorna ökar med hela 70 procent.

I den kommande IPCC-rapporten ökar FN sannolikheten att människan står bakom klimatförändringarna från 90 procent till 95 procent. De globala utsläppen ökar med 1,5 procent i stället för att minska drastiskt. I EU är de minskade utsläppen främst relaterade till finanskrisen. Även om Sverige skryter med minskade utsläpp så görs det mycket mindre än vad som egentligen är nödvändigt – och väljarna förs bakom ljuset.

Eller som företrädare för miljörörelsen slår fast: ”Målet om nollutsläpp motsvarar i själva verket bara en minskning från dagens 58 till cirka 25 miljoner ton koldioxid år 2050. Resten ska Sverige bland annat ”kompensera” genom att köpa utsläppsrätter. Det rimmar illa med vårt ansvar att gå före och tar inte hänsyn till att utsläppen måste minska globalt.”

Det är inte så märkligt att Obama under sitt Sverigebesök proklamerade att han har oss som klimatföregångsland. Vi når inte våra klimatmål, vi tar inget internationellt ansvar för fattiga länder och vi har absolut inga krav på USA.