Politik består av kompromisser men det är skadligt när politiker ger omöjliga vallöften och kompromissar bort sina ideologiska värderingar till förmån för makt.

”När man går till val så säger man en sak innan valet, sen genomförs valet, och sen säger man en sak också efter valet.” Så uttryckte sig Liberalernas Johan Pehrson vid regeringsbildningen förra året.

Snart har det gått ett år sedan valdagen och vi vet att valrörelsen gav oss partier som gav ohållbara löften till svenska folket. Tyvärr, fungerade det. De vann. Det som gick förlorat var verklighetsförankringen, hederligheten och tilliten till politiken.

Sverigedemokraterna och högerpartierna lovade att sänka elpriser från den 1 november förra året men som istället skickades ut i februari i år. Ett annat löfte var att sänka bränslepriserna vid pump med 10 kronor men det blev istället 14 öre. Liberalerna lovade 16 miljarder kronor till skolan men det blev bara 5 miljarder kronor fram till år 2025.

Jag förväntar mig att olika regeringar har olika prioriteringar, men det här är något annat

Kapplöpningen om hårdare tag mot gängkriminaliteten ledde även den till löften som inte hölls. Även om jag är lättad över att många av dessa förslag inte blev politik, är brutna löften skadligt. Om inte ordet gäller, vad gäller då?

Tidöavtalet påminde mig om vad makt kan göra med människor. Den skadliga retorik som gör skillnad på människor blev politik. Nu har antalet kvotflyktingar sänkts från det redan låga 5 000 till 900, regeringen vill att myndigheter ska kunna utvisa utländska personer som visat prov på det godtyckliga bristande vandel, människorättsförsvarare och demokratiseringsprocesser får minskat bistånd och rättsstatens principer undergrävs.

Jag förväntar mig att olika regeringar har olika prioriteringar, men det här är något annat. Det gör livet svårare för dem som redan har det svårt.

Det demokratiska utrymmet har krympt när Sverigedemokraterna hotar om att strypa finansiering till civilsamhälle och partier som kritiserar Tidöavtalet. Regeringen som ska försvara vår demokrati, kompromissade med den när regeringen mötte Erdoğans krav.

Sverigedemokrater sprider hat mot muslimer och HBTQ-personer men de sverigedemokratiska företrädarna slipper konsekvenser medan svenska folket varnas om en ökad terrorhotsnivå. Regeringen tar steg för att göra Sverige till ett angiverisamhälle där tilliten urholkas och där papperslösa jagas. Tidöpartierna skyddar varandra men inte Sverige.

Politik består av kompromisser men det är skadligt när politiker ger omöjliga vallöften och kompromissar bort sina ideologiska värderingar till förmån för makt. Det Sverige som börjar att formas i dag är inte till för alla utan för vissa och framförallt de välbärgade.

Vi har både förmåga och resurser för att skapa ett annat samhälle. Den 9 juni nästa år är det val till Europaparlamentet och då har partierna en ny chans att ge vallöften som faktiskt går att hålla. Annars är vi inne på en farlig praxis som utnyttjar folkets förtroende.

Demokrati kräver att vi ska kunna lita på ordet, att politiker försvarar människovärdet och att politiken vill oss väl.