Anna Danielsson Öberg

söndagskrönika Medan fack och arbetsgivare förhandlar plingar deras mobiler mest hela tiden. Coronanyheterna om allt från börskurser i fritt fall till stängda gränser kräver uppmärksamhet, och kan få stor betydelse för avtalsrörelsen. 

Den gångna veckan har varit minst sagt händelserik. I början gick börser och oljepris ner dramatiskt. Och i torsdags störtdök börserna. Stockholmsbörsen rasade med 11,1 procent vilket var den största nedgången på 30 år.

Risken för smittspridning i Sverige har också ändrats från måttlig till mycket hög. Regeringen har reagerat på den förändrade situationen och presenterat ett coronapaket med åtgärder som applåderas av de flesta, bland annat fack och arbetsgivare. Andra åtgärder var att företagens lånemöjligheter förbättrades, bland annat av Riksbanken. Och i fredags fick dessutom IF Metalls förre ordförande Anders Ferbe uppdraget att som samordnare inhämta information om coronavirusets effekter på näringslivet.

Men det har också blivit uppenbart att åtgärderna inte räcker. Det tidigarelagda införandet av korttidsvecka passar främst industrin, men inte besöksnäringen som blöder. När fler och fler blir oroliga för coronavirusets effekter och Folkhälsoinstitutet uppmanar till att folksamlingar ska undvikas sviker gästerna. Hotell och restauranger är mer eller mindre tomma och ringer det på deras telefoner så handlar det om avbokningar. Därför behövs någon form av stöd för att permittera anställda som inte har något att göra på jobbet, anser fack och arbetsgivare.

I den här röran ska runt tre miljoner anställda få nya avtal. Löner och villkor ska bestämmas för en ny avtalsperiod. Och i tisdags gick avtalsrörelsen in i ett nytt skede. Då fick parterna inom industrin, som förhandlar först och sätter märket för andra, en första avtalsskiss av sina opartiska ordförande – deras egna medlare. Skissen innehöll inte några siffror, men förslag på en treårig avtalsperiod. Den fick grönt ljus av både arbetsgivare och fack, men med sedvanliga invändningar från båda håll.

För LO-förbunden är avtalspension oerhört viktig. Arbetsgivarna anser att LO-förbundens pensionskrav är mycket dyrt.

Fackens reaktion på skissen innehöll den förväntade brasklappen om att utan rätt innehåll blir det inte något långt avtal. Reallöneökningar, pensionssatsningar (delpension för tjänstemännen och nya villkor för tjänstepension för arbetarna), låglönesatsningar och arbetstidsförkortning var några krav som nämndes. För LO-förbunden är avtalspension oerhört viktig. Kravet är att inbetalning av premier ska ske från dag ett och inte som i dag från att medlemmarna fyller 25 år. Utan den förändringen blir det inget avtal, hävdar förbunden.

Arbetsgivarna anser att LO-förbundens pensionskrav är mycket dyrt. Ytterligare en invändning från arbetsgivarna var coronaviruset och dess effekter. En kortare avtalsperiod kan därför bli aktuell.

Om en och en halv vecka, den 25 mars, ska de opartiska ordförandena lämna ett första avtalsförslag till industrins parter. Frågan är vad som hänt i omvärlden fram till dess. Och hur förhandlarna ser på framtiden.

De ekonomiska prognoser som fack och arbetsgivare hade med sig in i förhandlingarna är ju minst sagt förändrade. Efter den gångna veckans dramatik är det säkert få som törs ha några tvärsäkra uppfattningar om hur ekonomin i Sverige och världen utvecklas på kort och lite längre sikt.

Samtidigt är det förhandlarnas uppdrag att hålla huvudet kallt och se till de egna medlemmarnas (gäller både fack och företag) intresse. Enligt industriavtalet ska parterna ta hänsyn till industrins och Sveriges konkurrenskraft. Hur det ska göras i en situation som är minst sagt exceptionell återstår att se. Fack och arbetsgivare slipper visserligen formulera avtalsförslagen – det är det de opartiska ordförandena som gör. Men besluten – ja eller nej till förslagen – är deras.

En möjlig utväg är att parter och opartiska ordförande gör som så många andra gör just nu. De ställer helt enkelt in förhandlandet och avvaktar. På avtalsspråk kallas det prolongering. Avtalen förlängs helt enkelt. Det är visserligen ovanligt, men i det här läget inte längre osannolikt.

 

Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning.