ledare Vit makt-manifestationerna i Charlottesville och stormningen av Kapitolium har skapat splittringen inom den högerradikala rörelsen även i Sverige. Moraset utspelar sig inför öppen ridå.

Vid sidan av SD existerar i dag tre riktningar av högerradikalism. Hit hör partierna Medborgerlig samling och Alternativ för Sverige samt strömningen Den Alternativa Högern. Medborgerlig samling betecknar sig själva som liberalkonservativa och skulle kunna beskrivas som en hybrid mellan högerradikalism och libertarianism. För närvarande driver partiet en offensiv mot ”skatteslöseri”. I den illustration som används i kampanjen väller skattepengar in till feminister, ungdomsorganisationer och muslimer medan vården, polisen och militären inte får några skattepengar alls. När det gäller synen på migration och försämrad välfärd för dem som inte är svenska medborgare står Medborgerlig samling nära SD. I medieprojektet Kanal Riks har programledare rekryterats från både SD och Medborgerlig samling. Alexander Bard har gått in och ut ur Medborgerlig samling, men meddelade nyligen att han kommer att kandidera till riksdagen för partiet i valet 2022.

SD fortsätter att rensa ut extrema falanger. Inget tyder på att dessa utrensningar kommer att ta slut.

Alternativ för Sverige består till stor del av kärnan i SD:s tidigare ungdomsförbund Sverigedemokratisk ungdom. Ordförande i partiet är den tidigare ordföranden i ungdomsförbundet, Gustav Kasselstrand. Även SD:s förre ordförande Mikael Jansson och de två tidigare SD-riksdagsledamöterna Olle Felten och Jeff Ahl har anslutit sig till Alternativ för Sverige.

Den tredje riktningen, Den Alternativa Högern, eller alt-right som den också kallas, är delvis importerad från USA. Steve Bannon betraktas som chefsideolog. Drivande krafter i Sverige är Daniel Friberg och Christoffer Dulny, den sistnämnda var tidigare tjänsteman på SD:s riksdagskansli och lanserade våren 2017 gruppen Nordisk Alternativhöger. En annan är den alternativa högerns ideologer är Jan Olof Bengtsson. Han satt tidigare i SD:s Stockholmsstyrelse, men har därefter gått över till Alternativ för Sverige.

Under Trumps presidentskap rådde optimism inom Den Alternativa Högern. Nu är Trump borta och inte längre samma inspirationskälla. Två händelser i USA har också skapat splittring och tumult inom Den Alternativa Högern. Den ena är manifestationen i Charlottesville under sommaren 2017 som slutade med att en vitmakt-anhängare körde med sin bil in bland motdemonstranter. Den andra är stormningen av Kapitolium 2021.

En svensk plattform för Den Alternativa Högern har länge varit webbsajten Motpol. Nu rasar en debatt på sajten där ledarfiguren Daniel Friberg menar att uttrycket ”alternativ höger” bör överges eftersom händelserna i Charlottesville gjort uttrycket taktiskt oanvändbart. Men Friberg har fått mothugg från den tidigare parhästen Jan Olof Bengtsson. Bengtsson menar att uttrycket den alternativa högern är värt att försvara. Bengtsson förklarar också oförblommerat att flera av de högerradikala grupper som i dag verkar vid sidan av SD bör ”betecknas som fascistiska” och ”där fascism inte sällan även används som självbeteckning”.

Alternativ för Sverige och den Alternativa Högern består till stor del av personer som uteslutits ur eller lämnat SD. Det existerar också principiella skiljelinjer mellan SD och dessa två riktningar. Alternativ för Sverige och Den Alternativa Högern har en grövre retorik och den uttalade antisemitismen är betydligt vanligare. Samtidigt finns också likheter, det handlar om en radikal nationalism (men där Alternativ för Sverige och Den Alternativa Högern inte anser att en utrikesfödd kan bli svensk), om uppfattningen att Sverige befinner sig i förfall och att media, myndigheter och de akademiska institutionerna kontrolleras av ett vänster-liberalt etablissemang (eller av kulturmarxister, för att använda ett begrepp från den alternativa högern).

SD fortsätter att rensa ut extrema falanger. Inget tyder på att dessa utrensningar kommer att ta slut. Kritiken från vänster bör vara nyanserad och uppmärksamma skiljelinjer mellan SD och ännu mer extrema grupper. Samtidigt är det uppenbart att SD utgör motorn och navet i det svenska högerradikala komplexet.