ledare Förra året kostade rutavdraget 5,4 miljarder kronor, och det är de som tjänar mest som vinner på avdraget. En helt omvänd fördelningspolitik med andra ord.
En av de första reformerna Alliansen införde var rutavdraget. Argumenten var framförallt att det skulle göra svarta jobb vita och att det skulle ge arbetslösa jobb. Man sa också att det var en självfinansierande reform. Alla skulle helt enkelt tjäna på det. Denna föreställning har levt kvar, oavsett färg på regeringar.
Nu kan dock Riksrevisionen visa i en granskning att verkligheten är ungefär det raka motsatta. Riksrevisionen kritiserar rutavdraget på de flesta punkter. Visst har har rutavdraget lett till att utrikesfödda fått en starkare ställning på arbetsmarknaden när man kunnat ta jobb i rutbranschen och de som har en stark ställning på arbetsmarknaden har kunnat jobba istället för att städa sina hem.
Men dessa positiva effekter har regeringen emellertid överskattat ganska rejält, enligt Riksrevisionens granskning. Minskat svartarbete och ökade skatteintäkter är betydligt mindre än kostnader för rutavdraget. Riksrevisionens granskning visar att rutavdraget har skapat en ny typ av arbetskraftsinvandring. Istället för att rutavdraget har stärkt arbetslösas ställning i Sverige, har personer från andra EU-länder kommit hit för att arbeta inom rutbranschen. Det har således blivit ännu svårare för arbetslösa som är långt ifrån arbetsmarknaden att få ett jobb.
Det är så dumt att man vill börja gråta.
Men kanske mest anmärkningsvärt är att rutavdraget inte är självfinansierat, som både tidigare och nuvarande regeringar har påstått. Det visar sig vara tvärtom. Det är en offentligfinansiell kostnad för staten vilket innebär att det är andra skattebetalare, som inte köper tjänsten, som får stå för notan. Eller annorlunda uttryckt: den som städar bort sin egen smuts betalar de välbeställdas städhjälp. Samtidigt går staten ekonomiskt back. För ja: det är högavlönade som gynnas av detta. Förra året kostade rutavdraget staten 5,4 miljarder kronor. Det är den tiondel i Sverige som tjänar mest som vinner på avdraget. En helt omvänd fördelningspolitik med andra ord som extremt få tjänar på.
Men vad bra att vi vet detta nu, tänker ni. Då kan vi göra något åt det! Jag är ledsen att behöva göra er besvikna. I slutet av januari presenterades nämligen ett delbetänkande av rututredningen. Förutom höjt tak vill man utvidga rutavdraget till att omfatta exempelvis: transport av tvätt, köra prylar till loppmarknader, vattna blommor, eller montera nya möbler. “Fler arbetstillfällen skapas för personer med svag anknytning till arbetsmarknaden” sa man, samtidigt som Myndigheten för tillväxtanalys en vecka tidigare presenterat en rapport som visade att att det var precis tvärtom. Man kunde då visa att rutreformen i stor utsträckning misslyckas med att fånga den tilltänkta målgruppen. Och nu har det alltså kommit en ytterligare rapport som bekräftar detta.
Välfärden går på knäna, sjukvården är i kris, kommuner får göra enorm nedskärningar och välfärdspersonalen bränner ut sig. Men de välbeställda kan i alla fall få billigare blomvattning och få sin smutstvätt bortkörd. Tjänster de redan idag kan betala ur egen ficka. Istället ska den ensamstående mamman i hyreslägenhet stå för kostnaden samtidigt som statens finanser går back. Det är så dumt att man vill börja gråta.
Detta är en del av januariavtalet, men man kan ju fråga sig om ens de mest övertygade centerpartisterna tycker att detta är en rimlig politisk prioritering? Låt gå att man inte vill eller inom samarbetet kan slopa rutavdraget helt och hållet. Men att fortsätta strössla skattesubventionerade servicetjänster till välbärgade människor när välfärden blöder är helt befängt, milt uttryckt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
