Bild: Maria Georgieva

Förra året pratade Fredrik Reinfeldt om rymden och varnade för visioner. Nu var det sagoberättaren Reinfeldt som åter stegade upp på scenen i Almedalen. Konturerna till en ny moderat berättelse börjar ta form.

Innehåll: Reinfeldt tog avstamp ute på ett stormigt europeiskt hav. Skulder piskar, banker ryter och regeringar flyger all världens väg. Men inte här, inte. I Sveriges trygga hamn av stabila statsfinanser råder stiltje.

Sen började odyssén. Fredrik Reinfeldt har jobbat en natt på Visby lasarett. Han har åkt till Kristinehamn och träffat nattpatrullen i hemtjänsten. Han har hängt med Malmöpolisen, tjenat på de härdade chaufförerna på nattbussarna, fikat med räddningstjänsten i Halmstad, tagit en korv med Eskilstuna taxi, inspekterat polska lastbilar med tullverket i Ystad och käkat en nygräddad bulle på bageriet i Växjö.

Reinfeldt ägnade den största delen av sitt tal på tisdagskvällen till att beskriva dessa ögonblicksbilder från alla sina resor. Dessa människor – skiftarbetarna – är Moderaternas ”nya hjältar”, berättade han. Och Moderaterna är det moderna arbetarpartiet för dessa människor.

Därefter vände sig Reinfeldt mot den arbetslösa delen av arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten, slog han fast, kommer att bli en av de viktigaste valfrågorna. Vem ser problemen? Vem har bäst lösningar?

Därefter upprepade han dagens utspel om en ”jobbpakt” med arbetsmarknadens parter. Men mycket mer konkretion än att arbetsmarknadens parter ska bjudas in till samtal fick vi inte. Han talade sig dock varm för IF Metalls yrkesintroduktionsavtal – framförhandlade av en viss Stefan Löfven – och berömde andra länders utbyggda lärlingssystem. Reinfeldt hann också med att ge en känga åt Folkpartiets förslag om språktester: ”Man behöver inte lära sig språket för att jobba.”

Avslutningsvis lovade Reinfeldt offensiva satsningar i höstens budget. Och han punktade upp tre områden: arbetsmarknad, infrastruktur och forskning.

Analys: Efter Stefan Löfvens raket i opinionen ser Fredrik Reinfeldt hotet från en starkare socialdemokrati. Nästan omärkligt flyttas nu de ljusblå pjäserna och långsamt långsamt börjar den allt tröttare moderatskutan åter svänga mot mitten.

Det handlar om att förekomma eller förkommas, anpassa sig eller dö. Reinfeldt har gjort hemläxan om de nya Socialdemokraterna. Han har synat Löfvens hand och gör nu det enda han kan göra: Han försöker neutralisera konfliktytorna.

Arbetsmarknad, utbildning, ungdomsarbetslöshet, infrastruktur och forskning – det är som en fusklapp inför talet på lördag då talaren heter Stefan Löfven. En tredje mandatperiod ska räddas genom anpassning. Så verkar den nya moderata valstrategin se ut.

Samtidigt hörde vi en mängd saker som skorrar illa. Reinfeldts nya berättelse med höga ingångslöner skär sig mot det gamla snacket om ”sänkta trösklar” – schlingmannska för sänkta löner.

Reinfeldt berömmer sig också för att fler kvinnor arbetar, samtidigt som han har infört vårdnadsbidrag som gör att fler stannar hemma. Han har mage att slå sig för bröstet för att kvinnor i Sverige inte längre är tyngda av att behöva ta hand om sina åldrande föräldrar. Samtidigt duggar rapporterna tätt om att allt fler kvinnor måste gå ner i arbetstid för att sköta om sina gamla när äldrevården inte räcker till Reinfeldts Sverige. Han talade också om att nattarbetet sliter, men nämnde inte den egna slakten av svensk arbetsmiljöforskning.

Men de uppenbara dissonanserna är nästan ännu ett argument för att Moderaterna här är inne på något nytt. Kvällens odyssé i skiftarbetarnas vardag spär på den bilden. En ny berättelse tar form.

Känsla: Fredrik Reinfeldt är trött och även om en ny berättelse kan inge lite energi så kan ingen Gyllene Tider-inledning i världen rädda tempot i denna föreställning. Det blir segt. Applåderna uteblir. Folk går hem. De flesta frågande: Sa han ingenting?

Men i bakhuvudet känner ändå många att han faktiskt pratade om dem. Ett helt tal om skiftarbetares vardag. Reinfeldt? Ja, vem hade trott det.

Kanske Schlingmann.