Film om väckelserörelse har svårt att engagera

Rörelser

Betyg: 2/5

Film Det är egentligen inget fel på filmen. Ändå lyfter den aldrig riktigt. Det tycker Jon Andersson om ”Rörelser”, som har premiär i helgen. 

Vi befinner oss i Tornedalen på 1930-talet. En predikant hänför byborna med sin karisma och sina lidelsefulla predikningar. Men predikanten uppskattas inte av kyrkan och han bestämmer sig till slut för att lämna bygden. Teodor (Jakob Öhrman), en av de bybor som tagit djupt intryck av predikningarna, bestämmer sig då för att ta över ledningen för rörelsen. 

Det ska snart visa sig att Teodor utvecklar en egen version av kristendomen, där han som högsta ledare sätter alla regler. Enligt Teodors synsätt är såväl alkohol som sex viktiga delar i religionsutövandet. Något som skapar allt större spänningar mellan honom och hans fru Rakel (Jessica Grabowsky).

Borde engagera

Det är egentligen inget fel på ”Rörelser” som film. Skådespeleriet är gediget och naturmiljöerna i Tornedalen är vackert fångade. Ämnet religiös fanatism borde också vara engagerande. Att filmen är inspirerad av verkliga händelser gör den dessutom relevant ur ett historiskt perspektiv. Och visst blir man stundtals berörd av Rakels öde. Det kan inte vara lätt att leva med en maktfullkomlig man som till råga på allt utövar sina sexuella lustar med andra kvinnor, mitt framför ögonen på sin fru. 

Ändå är det som att filmen aldrig riktigt lyfter. Till stor del handlar det om att karaktärerna inte fördjupas. Vi förstår aldrig riktigt varför Teodor blir som han blir. Och varför stannar Rakel kvar hos sin man, som blir alltmer galen? Har det att göra med att Rakel lyder sin egen pappas uppmaning om att en hustru bör vara hos sin man? Och hur kan det komma sig att byborna blir så fängslade av Teodors budskap? Har det att göra med en längtan till paradiset och bort från det fattiga liv de lever?

Dessa frågor blir aldrig riktigt besvarade. Det känns som att regissören och manusförfattaren Jon Blåhed har så bråttom att skynda vidare i berättelsen att han inte hinner stanna upp och ge karaktärerna det djup de förtjänar. 

Ganska ytlig

Vid några tillfällen snuddar filmen vid större frågor som det svenska samhällets rasism mot tornedalingarna eller statskyrkans överhöghet. Saker som säkert bidrar till att många i byn söker sig till den extrema sekteristiska rörelsen. Men precis som det mesta i filmen hastar man raskt vidare även från dessa ämnen.

Helhetsintrycket blir därför tyvärr ganska ytligt. Det är synd. Hade historien förvaltats bättre hade ”Rörelser” kunnat bli en riktigt engagerande film. 

Jon Andersson