Årets thriller, prestation och metafilm – Här är filmåret 2023

Årets far-dotter-film

Aftersun: Relationer stod i fokus i många av årets bästa filmer. Men frågan är om någon lyckades bättre än Charlotte Wells i regidebuten Aftersun. Filmen handlar om elvaåriga Sophie (Frankie Corio) som åker på charterresa med sin kärleksfulla pappa Calum (Paul Mescal). Men vi blir snart varse om att det döljer sig en stor smärta bakom Calums glada fasad. Den varma relationen mellan far och dotter skildras på ett väldigt fint sätt, inte minst tack vare fantastiska skådespelarinsatser från de två huvudrollsinnehavarna. Det i kombination med annorlunda berättarmässiga grepp, som att använda hemmavideosnuttar för att föra historien framåt, och innovativa kameravinklar gör det här till en filmupplevelse utöver det vanliga. Det melankoliska slutet gör att filmen finns kvar på näthinnan långt efter att man lämnat biosalongen. 

Årets kompisfilm 

The Banshees of Inisherin: Vad skulle du säga om din bäste vän helt plötsligt inte skulle vilja umgås med dig längre? Det är precis det som händer Pádraic (Colin Farrell) i Martin McDonaghs absurda dramakomedi The Banshees of Inisherin. Farell och och Brendan Gleeson (i rollen som Pádraics före detta vän Colm) är båda lysande i denna film, om en vänskapsrelation som bryter samman. Lägg därtill ett briljant manus och en fantastisk dialog.

The Banshees of Inisherin  är dock inte den enda film från 2023 som har vänskap som tema. Lukas Dhonts mer lågmälda drama Close, om vänskapen mellan de två tonårspojkarna Léo (Eden Dambrine) och Rémi (Gustav De Waele) är också en av årets stora filmupplevelser.

Årets relationsdrama

Past Lives: Nora Young (Greta Lee) och Hae Sung (Teo Yoo) blir kära i varandra som 12-åringar då de båda bor i Seoul. Men deras relation får ett abrupt avbrott då Noras familj emigrerar till Kanada. Tolv år senare återupptar de kontakten via Facebook och träffas slutligen i New York ytterligare tolv år fram i tiden. Att det fortfarande finns ett starkt band mellan de två är uppenbart, även om de som personer utvecklats i helt olika riktningar. Mitt i allt finns Noras man Arthur, som är beredd att göra det mesta för att inte förlora sin fru. Past Lives är ett finstämt och välspelat kärleksdrama. Filmen innehåller inga stora bråk eller otrohetsaffärer. I stället är det de små gesterna och orden som är behållningen med filmen. Regidebutanten Celine Song visar sig vara en mästare på att uttrycka sig med små medel.

Årets rollprestation

Cate Blanchett i Tár: Sandra Hüller i Fritt Fall, Paul Mescal i Aftersun och Robert Downey, Jr. i Oppenheimer gjorde alla fantastiska rollprestationer under 2023. Men ingen slår Cate Blanchetts magnifika rolltolkning som dirigenten och kompositören Lydia Tár. Blanchett är med i praktiskt taget varenda ruta i filmen och fyller duken med sin oerhörda närvaro. Det kan vara en av de bästa rollprestationer som någonsin gjorts på film.

Årets metafilm

No Bears: Jafar Panahis No Bears är en okonventionell film både när det gäller bildspråk och berättande. Filmen är en lek med fakta och fiktion, där parallella historier vävs samman på ett mycket skickligt sätt. I mitten av historien finns regissören själv. Panahi duckar inte för att ta upp frågor som den utsatta situationen för flyktingar, arrangerade äktenskap, konflikten mellan stad och landsbygd och den iranska statens hårda kontroll av sina medborgare. Något som även inkluderar Panahi själv. Måste jag välja en favoritfilm från 2023 blir det No Bears.

Årets thriller 

Holy Spider: En seriemördare härjar i Irans heliga stad Mashhad. Mördaren plockar upp prostituerade kvinnor på sin motorcykel för att sedan ta hem dem till sin lägenhet där han stryper dem. En kvinnlig journalist (Zar Amir Ebrahimi) beger sig till staden för att ta reda på mer om morden och hjälpa till att hitta mördaren. Det är anslaget i svensk-iranske Ali Abbasis film Holy Spider. En film som delvis är baserad på verkliga händelser.

Filmen framstår till en början som en seriemördarthriller som visserligen är skickligt gjord, men som man sett många gånger förr. I filmens andra hälft lyfter dock filmen långt bortom det konventionella. Att gärningsmannen, när han tagits tillfånga, framstår som en hjälte hos många ger en helt ny dimension till filmen. Holy Spider är lika mycket en skickligt gjord seriemördarthriller som en sylvass politisk kommentar. Det är verkligen inte alla regissörer som klarar den balansgången, men Abbasi gör det med bravur. 

Årets storfilm 

Oppenheimer: 2023 bjöd på en hel del spektakulära storfilmer. Indiana Jones and the Dial of Destiny innehöll både humor, action och en hel del igenkänning. Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One innehöll några av de bästa actionscenerna som gjorts på film, men storyn var som vanligt rätt tramsig. För att vara en storfilm från Hollywood om något så tramsigt som en docka hade Barbie ett oväntat politiskt budskap. Scenen när männen ska distraheras är redan en klassiker. Bäst klass höll Christopher Nolans Oppenheimer. Trots den tre timmar långa visningstiden blev filmen om atombombens fader aldrig långtråkig. Nolan imponerade som vanligt med sitt visuella hantverk och Robert Downey, Jr. var fantastisk i rollen som politikern Lewis Strauss. 

Årets viktigaste

Tori och Lokita: De belgiska filmbröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne har gjort sig kända för sina socialrealistiska skildringar av människor som lever på samhällets skuggsida. I Tori och Lokita återvänder de till temat från genombrottsfilmen Ett löfte (La Promesse 1996), genom att berätta om den svåra tillvaron för papperslösa i Europa.

Tori och Lokita handlar om tonårsflickan Lokita (Joely Mbundu) och den unge pojken Tori (Pablo Schils) som kommer till Belgien från Kamerun och Benin, för att försöka skapa sig ett bättre liv. Men den nya tillvaron i Europa är minst sagt svår. För att kunna skicka hem pengar till familjen och betala flyktingsmugglarna tvingas Lokita med hjälp av unge Tori att sälja knark. Samtidigt försöker hon desperat få ett uppehållstillstånd så att hon ska kunna börja på en skola för att bli hembiträde. Tori och Lokita är en mycket stark (men jobbig) skildring av de mest utsatta i samhället. Det här är utan tvekan årets viktigaste film.