Foto: Vesa Reijonen/Blondinrikard Fröberg/Flickr.
Foto: Vesa Reijonen/Blondinrikard Fröberg/Flickr.

Bostadsbristen och fastighetsägarnas hårda krav stänger ute allt fler människor från bostadsmarknaden. I Göteborg har antalet akut hemlösa barnfamiljer fördubblats. Vissa tvingas bo på vandrarhem i över ett år.

Larmrapporterna kommer från flera håll – från Socialstyrelsen, Boverket, SKL och kommunerna själva: Allt fler söker sig till socialtjänsten för att få hjälp med bostad. Och den grupp som ökar mest är de så kallat strukturellt hemlösa – personer utan vare sig sociala eller psykiska problem. Det handlar helt enkelt om människor som inte har tillräckligt men pengar för ta sig in på bostadsmarknaden.

Ökningen av den strukturella hemlösheten beror framför allt på den växande bostadsbristen. En annan orsak är att hyresvärdarna skärpt sina krav. Exempelvis godtas försörjningsstöd allt mer sällan som inkomst. Socialstyrelsen lyfter också upp utförsäljningen av allmännyttan som en bidragande faktor.

I Göteborg gör man varje år noggranna kartläggningar över hemlösheten i staden.

Den senaste kartläggningen visar att gruppen akut hemlösa som saknar annan problematik har ökat med 50 procent på ett år – från 180 till 278 hushåll. Och nästan hälften av ökningen bestod av barnfamiljer.

Samtidigt blir det allt vanligare att dessa barnfamiljer tilldelas någon form av tillfälligt boende, exempelvis vandrarhem eller hotell.

2015 bodde 156 barnfamiljer på ett tillfälligt boende, 2016 hade siffran stigit till 209.

Tanken med tillfälliga boendelösningar är att de ska vara just tillfälliga. Men det finns barnfamiljer som bor på vandrarhem och hotell i flera månader, i vissa fall över ett år. Och en sådan boendelösning gynnar ingen, varken familjen eller kommunen, förklarar Erik Gedecke som är chef på bostadsenheten på fastighetskontoret i Göteborg.

– Ett vandrarhem eller hotell är givetvis inget bra ställe för ett barn att växa upp på. Dessutom är en sådan placering väldigt kostsam för kommunen, säger han.

Men frågan är vad alternativet är. Socialtjänsten kan visserligen hjälpa människor som akut hemlösa – oavsett anledning. Men för att få hjälp med en långsiktig boendelösning krävs att det finns en annan problematik med i bilden.

– Socialtjänsten är ingen bostadsförmedling. De jobbar med grupper som har särskilda behov. Enda undantaget är när människor står utan tak över huvudet. Då är socialtjänsten skyldig att göra en nödprövning. Och i och med att gruppen utan särskilda behov växer, så blir detta ett allt tydligare dilemma, säger Erik Gedecke.

Den strukturella hemlösheten ökar inte bara i Göteborg.

I Malmö väntas kostnaderna för hemlösheten dra iväg långt över den budgeterade summan på 205 miljoner kronor. Enligt stadens delårsrapport som nyligen presenterades, spås kostnaderna för i år landa på 386 miljoner –181 miljoner kronor mer än beräknat.

En viktig förklaring till den kostnadsökningen är just att antalet boendedygn på vandrarhem och hotell har skjutit i höjden – från drygt 200 000 boendedygn 2015 till över 350 000 2016.

– Det kostar kommunen otroligt mycket pengar. Det hade både varit billigare och bättre att hyra ut lägenheter i andra hand till människor. Men lägenheterna räcker helt enkelt inte till, säger Carina Nilsson (S), ordförande i sociala resursnämnden i Malmö.

Och den enda riktiga lösningen på problemet är ett ökat bostadsbyggande.

– När tillgången på bostäder är för liten är det människor utan tillräckligt med pengar som slås ut. I grunden handlar det därför om att bygga fler bostäder. Nyproduktion är visserligen dyrt men samtidigt startar det igång flyttkedjor så i slutändan frigörs billigare lägenheter till de här grupperna, säger hon.

Men även fastighetsägarnas allt hårdare krav är ett stort hinder, enligt Carina Nilsson. Och det gäller inte bara privata hyresvärdar. Hela en tredjedel av landets kommunala bostadsbolag godkänner inte försörjningsstöd som inkomst, enligt en undersökning från Hem & Hyra.

– Vissa fastighetsägare godtar inte ens bostadsbidrag som inkomst, och det är ju ändå till för att människor ska kunna ha en bostad. Om fastighetsägarna lättade på sina hårda krav skulle definitivt fler människor i den här gruppen komma in på bostadsmarknaden.