Krönika Daniel Lind fortsätter sin framtidsspaning, blickar ned i kristallkulan mot Almedalen och hittar de möten som som kanske mer än annat formar svensk politik i dag.
De höga stackmolnen döljer tillfälligtvis den varma sommarsolen. Den mjuka, västliga brisen svalkar den almedalslobbyist som, till det facila priset om fem lax i timmen, har kommit på den briljanta idéen att ha sitt enskilda, världsförändrande påverkansmöte på en sten vid Visby strandbad.
När de tu har kindpussats klart och vänt blicken mot staden, möts de av de deltagare som lämnar Almegas gigantiska tält på Strandvägen. Seminariet är slut och alla är överens om att den världsunikt marknadiserade skolan är det bästa som har hänt Sverige sedan urminnes tider. Huvudtalaren, chefsideologen vid Cato-institutet, och den oberoende politiska kommentatorn från näringslivets forskningsinstitut Ratio, tackas av med en stående ovation och en gemensam skål i Cava.
Ryggdunkar och gapflabb
Det är svårt för de viktiga männen i folkströmmen att dölja svettfläckarna på de obscent uppknäppta skjortorna – särskilt för de som på morgonen, för säkerhets skull, hängde på sig sin sjömansblå lammullströja i exakt rätt nyans. Fötterna kokar i de stilenliga mockasinerna. Framgångsleendena är extra stela.
När de tu har nått biblioteksskuggan på Donnersgatan tar de för första gången av sig sina solglasögon. De fortsätter att gödsla tomma ömhetsbetygelser och möter en ny folkström – den här gången från SEB:s högnivåseminarium om den samhällsnyttiga betydelsen av att fler tecknar privata sjukvårdsförsäkringar. Arrangörerna från Kreab är särskilt nöjda med den stora uppslutningen från flera ömsesidiga försäkringsbolag.
De ser att en av bröderna Wallenberg, för dagen klädd i en havrebeige linnekostym, lite vid sidan av skrattar i kapp med VD:arna för Synaps, Skattebetalarnas förening och Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse. De välkammade och valpiga hantlangarna står ett halvt steg bakom och överöser varandra med ryggdunkar och grabbflabb.
Skillnader tolkas som käbbel
När de tu närmar sig Hansaplatsen och Rindi noterar de att förberedelserna inför kvällens tal är i full gång. Tekniken och säkerheten ska på plats. Mats Knutsson har i den tillfälliga studion precis välkomnat tittarna till ett oändligt långt inför-snack, som inte kommer längre än till vem-tar-vem-resonemang och meningslösa framtidsgissningar. Politiken behandlas som om det handlar om allsvenskan i fotboll. Grundläggande politiska skillnader tolkas som käbbel.
När de tu har skiljts åt på Donners plats, viker almedalslobbyisten söderut och tar sikte på Wisby hotell. Hen vinkar diskret till Donners brunn-gästerna Nina Solomin, Thomas Gür, Jon Åsberg, Dan Korn, Susanna Popova, Mats Olin och Jörgen Huitfeldt, som i Företagarnas lokaler och med Anders Holmberg och Payam Moula som särskilt inbjudna gäster, nyligen avslutade ett rundabords-samtal om den centrala zonen och Hans Zetterbergs livsgärning.
De utvalda
Nordic Public Affairs har under fem dagar hyrt hotellet åt en hemlig kund. Ryktet säger att det är Timbro och Oikos som, med intellektuellt stöd av Widar Andersson och Magnus Henrekson, har bjudit in Heritage Foundation för att intensifiera arbetet med att sprida tankarna i Project 2025 till en bredare grupp av politiskt inflytelserika svenskar.
Almedalslobbyisten känner sig utvald, som en av mycket få som har handplockats till den slutna middagen. Hens personliga varumärke måste vara värdefullt. Bakom den strama fasaden rusar glädjen genom kroppen.
Det är mindre än tre månader till höstens val och nyssnazisternas nedmontering av demokratin riskerar snart att anta sin osminkade form.
Daniel Lind
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
