Detta är den mest obegripliga skattesänkningen av dem alla.
”Nu vänder det”. Det har vi hört finansminister Elisabeth Svantesson säga lika ofta som vi hört Romina Pourmokhtari bedyra att utsläppen kommer att minska.
Elisabeth Svantesson använder samma recept i vårbudgeten som hon har använt under hela mandatperioden: sänkta skatter ska ge folk ”mer pengar i plånboken” och därmed få dem att konsumera mer – och det ska vända lågkonjunkturen och öka tillväxten.
Sänkta inkomstskatter, sänkt skatt på ISK-konton, sänkt matmoms. Sänkt skatt på bensin och diesel.
Problemen med denna skattesänkarpolitik är många.
Som att skattesänkningarna tenderar att gynna höginkomsttagare.
Större skillnader
Att Tidö-regeringen tog bort avtrappningen av jobbskatteavdraget 2025, det gynnar med stor precision personer med årsinkomster på över 778 000 kr.
Och som när Tidö-regeringen sänker skatten ännu mer för dem som har råd att spara flera hundra tusen på banken genom att höja det skattefria sparbeloppet på ISK-konton från 150 000 kr till 300 000 kr. ISK var, som Elinor Odeberg och Vilgot Österlund påpekat i sin stora skatteöversyn, redan innan dess en kattlucka i kapitalbeskattningen. Nu blir det ännu större skillnader mellan skatt på kapital och skatt på andra inkomster.
Samma sak med sänkt skatt på mat: sänkningen av matmomsen kostar statskassan hela 37 miljarder under 2026 och 2027 men gynnar mest höginkomsttagare: de som har råd att köpa mycket och dyr mat.
Och så sänkt skatt på bensin och diesel.
Den mest obegripliga skattesänkningen av alla.
Det är till att börja med svårbegripligt att man kan vilja sänka skatten på en vara som ökar i pris för att det råder brist på den. Vid en bristsituation hade det ju varit rimligare att begränsa konsumtionen, än att slösa skattepengar på att få konsumtionen att öka.
Svaret måste svida
Prismekanismer kan funka ganska bra när det råder knapphet. När det blir dyrt, ja då avstår vi som kan från att köra bil, eller tar bilen mer sällan. Tar tåget från Stockholm till Oslo eller Göteborg istället för att flyga. (Sträckan mellan Oslo och Stockholm är en av världens mest trafikerade flyglinjer, det är ju inte riktigt klokt.) Utmaningen är att se till att de som inte har alternativ till bil får stöd. Genom ett reseavdrag som gynnar arbetspendlare på landsbygden, till exempel.
Mattias Goldmann har i Dagens Industri sammanställt de 36 remissvar som hann komma in (remisstiden var en vecka!) på regeringens lagförslag om att sänka skatten på fossil bensin och diesel till EU:s miniminivå. Svaren innehåller massor av förslag på vad regeringen hade kunnat göra i stället för de 1,64 miljarder som skattesänkningen kommer att kosta. Sänkt elskatt för tunga elfordon, satsning på omställning av taxifordon till eldrift, stöd till fossilfria drivmedel som HVO100, längre och tyngre tåg och avskaffade banavgifter för att stärka järnvägen. Och så vidare.
Särskilt måste svaret från Riksförbundet M (tidigare Motormännen) svida i det Moderatstyrda Regeringskansliet. Riksförbundet M hade hellre velat se ökad reduktionsplikt, det hade minskat utsattheten för den drivmedelsbrist som nu driver upp priserna. ”Reduktionsplikten innehåller inte bara klimatmässiga fördelar utan även, som många politiker helt verkar ha glömt bort, en trygghet i lokal produktion baserat på inhemska råvaror eller restprodukter, och en industri som kunnat utvecklas och öka inom landets gränser.”
Kan ätas upp
Själv längtar jag efter en plan för att elektrifiera hemtjänsten. Och elkonverteringsbidrag för att framtidssäkra landets alla EPA-traktorer. Det vore något.
Inget av detta gör regeringen.
Och det är inte ens säkert att det blir några sänkta priser vid pump. Skattesänkningen riskerar att helt ätas upp av smyghöjning av priserna (på samma sätt som med matmomsen, i slutändan kommer den gynna ICA-handlarna mer än oss konsumenter, var så säker). Det var det som hände förra gången skatten på bensin och diesel sänktes. Det gynnade oljeproducenterna mer än det sänkte priset vid pump, som den här regeringen (och tyvärr det största oppositionspartiet) är så besatta av. Skattepengarna riskerar alltså att gå direkt till fossilbolagen.
Det går nästan inte att ta in: regeringen vill öka användningen av bensin och diesel mitt i en brinnande klimatkris. När vi borde göra allt för att göra alternativ till fossila bränslen billigare istället.
Tidöregeringen är till och med beredd att miljardlåna för sänkt bensinskatt.
Det är inte fel i sig att gå med underskott. Sverige skulle behöva låna till framtidsinvesteringar i klimatomställningen och vår sönderfallande infrastruktur. Men att låna till skattesänkning på fossila bränslen, det är att elda på klimatkrisen. Utan att varken konjunkturen eller vanligt folk får det bättre.
Lisa Pelling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
