debatt Den så kallade ”vandelslagen” bör ses som ett lackmustest för demokratins motståndskraft, skriver Fereshteh Javani, från Facebook-nätverket ”Vi är 4700 arbetare” och Helena Jönebratt.
Om lagstiftning innebär en förskjutning bort från jämlikhet måste frågan ställas: är detta ett steg mot ökad trygghet för alla – eller ett uttryck för en politisk kontroll där exkludering ges företräde framför rättvisa? Och viktigast av allt: vilket samhälle håller vi på att forma, om vissa människors rättigheter ifrågasätts?
Utredaren av den så kallade ”vandelslagen” uppmanar medborgare i länder utanför EU att ”vakta sin tunga”. I en tid där säkerhet har kommit att dominera det politiska samtalet finns en påtaglig risk att demokratins mest grundläggande principer gradvis urholkas. Vandelsagen placerar sig mitt i denna spänning – mellan ambitionen att stärka tryggheten och risken att försvaga själva fundamentet för rättsstaten.
Frågan är: kan ett samhälle bygga hållbar säkerhet genom att institutionalisera skillnader mellan människor?
Farligt att dela upp människor utifrån ursprung
En central komponent i vandelsagen är att skillnad görs mellan migranter från länder utanför EU och övriga invånare. Den signalerar en normativ förskjutning där principen om likhet inför lagen inte längre framstår som självklar. Därmed öppnas dörren för en rättsordning där tillhörighet och bakgrund riskerar att väga tyngre än mänskliga rättigheter – ett förhållande som står i direkt motsättning till demokratins kärnvärden.
Historien erbjuder en rad varnande exempel på vad som sker när rättssystem börjar kategorisera människor utifrån ursprung. Ett av de mest tydliga är apartheid i Sydafrika, där lagstadgad segregation legitimerades med hänvisning till ordning och stabilitet. Resultatet blev inte mer trygghet, utan istället att samhället delades upp och att tilliten minskade under lång tid.
De samhälleliga konsekvenserna av denna typ av lagstiftning sträcker sig bortom det juridiska planet. När en del av befolkningen systematiskt benämns som potentiellt avvikande eller mindre skyddsvärd, riskerar detta att undergräva den grundläggande tilliten mellan individ och stat. I förlängningen kan detta leda till minskad samhällsdelaktighet, ökade motsättningar och en försvagad social sammanhållning – faktorer som i sig utgör grogrund för just den otrygghet lagen avser att bekämpa.
Hållbar säkerhet bör bygga på tillit och inkludering
Samtidigt sänder lagen ett bredare budskap till hela samhällskroppen: att rättigheter inte nödvändigtvis gäller för alla, utan kan bli föremål för politisk omförhandling. I ett sådant klimat förskjuts gränsen mellan jämlika medborgare och de som endast villkorligt omfattas av rättsstatens skydd – en utveckling som riskerar att normalisera en hierarkisk syn på människovärde.
Hållbar säkerhet kan inte reduceras till kontrollmekanismer eller exkluderande åtgärder. Den förutsätter i stället ett långsiktigt arbete med att stärka rättvisa, tillit och inkludering. När dessa principer sätts ur spel, riskerar varje kortsiktig vinst att ersättas av långsiktiga förluster – inte bara för de direkt berörda, utan för samhället i dess helhet.
Om dessa frågor inte kan besvaras utan tvekan, är det inte bara lagens konsekvenser som bör ifrågasättas – utan dess legitimitet i grunden.
Fereshteh Javani, grundare av Facebook nätverket ”Vi är 4700 arbetare”
Helena Jönebratt, pensionerad gymnasielärare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
