Krönika Den årliga presentationen av medlemsutvecklingen i fackförbunden har under flera år inneburit dåliga nyheter för LO och dess förbund – antalet medlemmar har stadigt minskat. Också under förra året minskade antalet medlemmar, men den här gången var den mindre än på flera år, skriver Anna Danielsson Öberg.
Under lång tid har LO-förbunden haft en negativ medlemsutveckling. Med några få undantag har minussiffror redovisats varje år sedan rekordåren på 1980-talet och början av 1990-talet. Då var antalet medlemmar en bra bit över två miljoner.
Sedan började tappet.
Förra året var antalet medlemmar 1 356 836 medlemmar – en kraftig nedgång jämfört med rekordåren. Ändå är förra årets minskning, minus 5 600, blygsam jämfört med tidigare.
TCO och Saco ökar
Samtidigt som de 13 LO-förbundens medlemmar blivit färre har förbunden inom TCO och Saco fortsatt att öka antalet medlemmar. Nu är snart LO och TCO lika stora vad gäller antalet medlemmar. TCO-förbundens 12 medlemsförbund räknar 1 280 164 medlemmar under 2025. Det innebär en ökning med drygt 16 000 jämfört med 2024. Samma sak gäller de 21 förbunden inom Saco som också ökade med drygt 16 000 medlemmar till drygt 986 500.
Att tjänstemannafacken fortsätter att växa och att LO-förbundens medlemstapp visar tecken på inbromsning kan delvis förklaras med läget på arbetsmarknaden. När arbetslösheten är hög och inte visar några tydliga tecken på att minska ökar oron för att bli av med jobbet och då upplevs fackligt medlemskap som en trygghet. Fler blir medlemmar och fler avstår från att gå ur.
Det betyder inte nödvändigtvis att LO-förbunden är sämre på att organisera och rekrytera medlemmar jämfört med förbunden inom TCO och Saco. Strukturella orsaker brukar anges till LO:s medlemstapp. Ett av de förbund som minskar mest är till exempel IF Metall. En förklaring är den dramatiska stängningen av Northvolt som innebar att tusentals anställda blev av med jobbet. Det försämrade läget i byggbranschen anses vara en förklaring till att Byggnads och GS också tappar många medlemmar.
Anställningsvillkoren viktiga
En annan förklaring är skillnader i anställningsvillkor och löner. Tillfälliga anställningar och lägre löner är vanligare bland arbetare, som väljer bort facket av ekonomiska skäl eller för att de ofta byter arbetsgivare och bransch. Inom LO finns också en diskussion om behovet att öka rekryteringen bland utrikesfödda. För få är med i facket och för lite görs för att nå dem, brukar självkritiken gå ut på.
I fackens medlemssiffror ingår också studenter och pensionärer. För att få fram hur hög den fackliga organisationsgraden är räknas de här grupperna bort och då redovisas endast yrkesaktiva. Beräkningar av förra årets organisationsgrad pågår och kommer att redovisas av nestorn på området, professor Anders Kjellberg. Under flera år har organisationsgraden skiftat stort mellan arbetare och tjänstemän.
För arbetare var den 58 procent år 2024 och 74 procent för tjänstemän. Den här klyftan mellan de båda grupperna har växt allt sedan 2006 då det inte fanns någon skillnad alls. Organisationsgraden var då densamma, 77 procent för arbetare och tjänstemän.
Organisationgraden kan ha ökat
Hur stor skillnaderna i organisationsgrad kommer att vara mellan arbetare och tjänstemän för 2025 återstår att se. Eftersom medlemstappet minskat bland LO-förbunden kan organisationsgraden bland arbetare ha ökat eller åtminstone stabiliserats.
En utveckling som borde oroa alla fackligt engagerade är att andelen förtroendevalda och andelen medlemmar som har en fackklubb på arbetsplatsen minskar. I förra årets rapport om organisationsgraden konstaterar Anders Kjellberg att fackliga representanter på arbetsplatsen ger medlemmar och potentiella medlemmar facket ett ansikte. Lokal facklig representation är också viktig för att behålla kunskap och känsla för vad som pågår på arbetsplatserna – och för att rekrytera medlemmar. Dessutom är det på arbetsplatsnivån som den mer direkta kontakten sker med arbetsgivarna. Ibland i form av gemensam problemlösning ibland i form av förhandlingar vid oenighet, löneförhandlingar eller personalneddragningar för att ta några exempel.
Riskerna med mindre lokal facklig närvaro på arbetsplatserna är stora. Utan facklig närvaro riskerar hela idén med facket att urvattnas och därmed också den svenska modellen. Då spelar det mindre roll att en del förbund har fler medlemmar än andra.
Anna Danielsson Öberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
