Facket Under flera år har andelen fackligt anslutna arbetare minskat stadigt. Nu ser trenden ut att ha vänt, enligt en ny rapport från Arena Idé. Vi frågade rapportförfattaren Anders Kjellberg, professor emeritus i sociologi vid Lunds universitet, varför fler väljer att gå med i facket nu.
Enligt din rapport ”Den svenska modellen 2026” ökade den fackliga organisationsgraden bland arbetare med 1 procentenhet förra året. Från 58 till 59 procent. Detta efter en lång period av stadig nedgång. Varför tror du att fler går med i facket nu?
– Det är flera saker som är kombinerade med varandra. Många lämnade facket efter att avgiften till a-kassan höjdes kraftigt 1 januari 2007. Samtidigt togs skattereduktionen för avgifterna till fack och a-kassa bort. Ett år senare infördes allmän visstid och det blev fler med allt otryggare anställningar, ja till och med daglönare. Framför allt bland utrikes födda. I dag är drygt var tredje arbetare född utomlands och många har inte varit på arbetsmarknaden så länge. Men nu har det gått tio år sedan den stora flyktingvågen och ju längre man vistats i Sverige och varit anställd desto mer stiger organisationsgraden. Man har lärt sig svenska språket, etablerat sig mer på arbetsmarknaden och kanske fått tips av släktingar och vänner att gå med i facket, säger Anders Kjellberg.
Han fortsätter:
– Förutom arbetskraftens sammansättning spelar konjunkturen roll. Under pandemin gick organisationsgraden upp, då läget på arbetsmarknaden var väldigt osäkert och många fortfarande ser facket som ett paket, att man ska vara med i facket för att vara med i a-kassan. Men så är det inte och många är bara med i a-kassan. Sen kom åren med inflation och stigande priser. Många lågavlönade hade inte råd att vara med i facket eftersom mat, hyra och el går före. Sedan reallönerna börjat stiga 2024 fick folk 2025 lite mer pengar att röra sig med, samtidigt håller lågkonjunkturen i sig och det kan kännas tryggare att vara med i facket och a-kassan, säger Anders Kjellberg.
Jämfört med 2006 är organisationsgraden fortfarande relativt låg i dag. Då var den 77 procent bland arbetare. Hur kan fackförbunden ytterligare öka antalet medlemmar?
– Eftersom så många kommer från andra länder finns det ett stort behov av individuellt stöd. Det finns flera exempel på arbetsplatser där nästan alla är födda utomlands och många känner sig osäkra då de jobbat ganska få år i Sverige. Där kan facket ställa upp och hjälpa den enskilde med myndighetskontakter, att upplysa om vilka rättigheter man har och vad som händer om man förlorar jobbet. Det är en massa sådana saker som ligger utanför de ordinarie fackliga uppgifterna som är mer kollektiva. Till exempel har IF Metall börjat med språkstöd. Förtroendevalda språkproffs ska hjälpa till att stärka gemenskapen på arbetsplatsen. Genom sådan mer individuell hjälp kan facket vinna förtroende och få folk att gå med, säger Anders Kjellberg och tillägger:
– Även politiken kan påverka genom att återinföra skattereduktionen för den fackliga avgiften, som man tog bort 2007. Man subventionerar ju sparande (investeringssparkonton), bensin och snart även kollektivtrafik. Det borde ligga i det allmänna intresset att värna den svenska partsmodellen, som ju är mer flexibel och anpassningsbar till de lokala förhållandena än lagstiftning.
Varför är en hög organisationsgrad viktigt?
– Den svenska modellen förutsätter en hög organisationsgrad bland både anställda och arbetsgivare. Den bygger på att facket finns centralt, och tecknar branschavtal med arbetsgivarna, men också lokalt eftersom avtalet ska tillämpas ute på arbetsplatserna. Det kan också handla om att komma överens om arbetstider som avviker från lagens bokstav. Om det inte finns en fackklubb på arbetsplatsen då har inte arbetsgivarna någon att förhandla med lokalt. Sedan år 2000 har inte bara organisationsgraden sjunkit utan också andelen medlemmar som är förtroendevalda och andelen medlemmar som har en fackklubb på arbetsplatsen, säger Anders Kjellberg.
Han kallar det den dubbla nedgången och fortsätter:
– Det är ett problem. Även arbetsgivarna har larmat om detta. Om det saknas klubbar och förtroendevalda kan det bli fler företag, som Spotify och Tesla, som inte är intresserade av ett kollektivavtal. Då kan arbetsgivarna bestämma mer och det kan bli problem med ojust konkurrens, som det redan är i dag vid offentliga upphandlingar. Utan facklig närvaro på arbetsplatserna ökar avståndet mellan fack och medlemmar och det blir svårare att rekrytera nya och engagera fler, säger Anders Kjellberg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
