Juan Fonseca. Foto: privat.

Krönika Välfärden upphör att vara en gemensam institution.

Det som kallas ett ”snabbspår” för arbetande invandrare är inte en teknisk reform. Det är ett ideologiskt ställningstagande.

Förslaget innebär att den som har en högre lön ska få snabbare tillgång till välfärdens trygghetssystem än den som tjänar mindre. Den som når en viss inkomstnivå kvalificeras snabbare. Den som arbetar men tjänar mindre får vänta längre.

Detta är inte en skärpning av arbetslinjen. Det är införandet av en inkomstlinje.

För socialdemokratin är detta ett vägval

Under större delen av 1900-talet byggde svensk socialdemokrati välfärdsstaten på en annan princip: det generella. Tryggheten skulle inte vara en belöning för ekonomisk framgång utan en gemensam försäkring. Rättigheter skulle följa av bosättning, arbete och delaktighet – inte av lönens storlek.

Snabbspåret skiljer inte mellan den som arbetar och den som inte gör det. Det skiljer mellan olika lönenivåer. Mellan ingenjören och undersköterskan. Båda arbetar. Båda betalar skatt. Ändå ska den ene snabbare räknas in i det fulla trygghetssystemet än den andre.

Här sker en normförskjutning: från generell välfärd till prestationsbaserad välfärd.

När inkomstnivå blir kvalificeringsgrund förändras relationen mellan individ och stat. Välfärden upphör att vara en gemensam institution och blir gradvis en belöning för ekonomisk prestation.

För socialdemokratin är detta ett vägval.

Det räcker inte att kritisera detaljer eller enskilda effekter. Kärnan är principiell. Om vi accepterar att högre lön ska ge snabbare rättigheter accepterar vi också att välfärden inte längre är fullt ut generell.

Ja, arbete ska vara vägen in i samhället. Ja, egenförsörjning är avgörande. Men välfärdens rättigheter ska inte graderas efter inkomst.

Den generella modellen är inte naiv. Den är en medveten konstruktion för att hålla samman ett samhälle med olika inkomster och bakgrunder. Den bygger legitimitet genom att vara gemensam.

Frågan är därför större än snabbspåret.

Ska Sverige vara ett land där tryggheten är en gemensam försäkring, oberoende av lönens höjd?
Eller ett land där ekonomisk prestation gradvis avgör hur snabbt man räknas in i det fulla medborgarskapet?

Det är den konflikt som nu ligger öppen.

Juan Fonseca