Företagens dominans hotar jämlikheten

Litteratur Företag som organisationsform och norm har blivit en invasiv art. Claes Sandgren läser Per Molanders bok.

Per Molander har skrivit en omfattande och originell bok om företagens expansion och roll i dagens värld (En invasiv art – Så tog företagen över världen, Volante, Stockholm 2025).

Den utgör en djupgående idéhistorisk undersökning av den utveckling som lett till företagens globala hegemoni.

Molander har tre nära förbundna teser. Huvudtesen är hans uppfattning att företagen dominerar dagens värld till nackdel för de enskilda människorna. En annan tes handlar om de juridiska personernas hot mot jämlikheten och demokratin. Enligt en tredje tes motverkas investeringar av att aktieägares ansvar är begränsat.

Molander, som är en erkänd ämbetsman och samhällsforskare, bygger på ett omfattande källmaterial; källförteckningen tar upp 30 sidor. Boken förtjänar en engelskspråkig utgåva.

På människors bekostnad

Företagens rörlighet, snabbhet i beslutsfattandet, flexibilitet och storlek är grunden för deras expansion, menar Molander, som påpekar att företagen är jämbördiga med stater. Vart och ett av de tio största företagen i världen har större intäkter än exempelvis den svenska staten.

Han skjuter särskilt in sig på den juridiska formen för företag, deras juridiska personlighet. Han anser att ”[…] skapandet av juridiska personer har radikalt ökat den möjliga ojämlikheten. […] Den stigande ojämlikheten hotar demokratin, som kräver ett visst mått av jämlikhet.”

Han framhåller även de negativa konsekvenserna av aktieägarnas begränsade ansvar för sina bolags förpliktelser. Han är medveten om att denna begränsning varit central för företagens kapitalförsörjning, men påstår att den bidragit till att företagen ”tagit över världen” på de enskilda människornas bekostnad.

Vidare tillmäter Molander juristprofessionen ett skadligt inflytande. Bland annat hävdar han att de anglosaxiska företagens dominans i viss utsträckning kan förklaras av det faktum att anglosaxisk juridisk expertis de facto stiftar lagar. Han påminner även om att det sker ett omfattande skatteundandragande med hjälp av jurister.

Han pekar ut denna juridiska triad – den juridiska personen, aktiebolaget och juristerna – som roten till företagens dominans. Ja, dessa juridiska figurer har gjort dominansen möjlig men är knappast orsaken. Det är i första hand staterna som har ansvaret och redskap såsom beskattning och annan reglering. Men de förmår inte stå upp mot företagen, många av staterna konkurrerar om det globala kapitalet och korruptionen snedvrider det politiska beslutsfattandet.

Avslutningsvis lägger Molander fram ett handlingsprogram vars grundfråga är ”om de juridiska personernas invasion av de mänskliga samhällena kan bemästras”. Hans utgångspunkt är att företagen är genuint kollektiva skapelser som är beroende av staten.

Universell skatteregim

Molander föreslår bland annat statliga interventioner som begränsar företagens och kapitalets rörlighet; en universellt accepterad skatteregim, inklusive ett finansregister; skärpt arbetsmiljölagstiftning; skärpt ansvarsutkrävande och sanktioner riktade mot företag och deras ledningar; delägarskap för anställda; kontroll av leverantörskedjor; ökat oberoende för företagens revisorer; en begränsning av privatiseringen av den offentliga sektorn och av företagens politiska inflytande.

Dessa åtgärder har alla goda skäl för sig även om deras genomförbarhet skiftar. Han vill inte avskaffa den juridiska personen, klokt nog, men har ett par reformförslag som dessvärre är verklighetsfrämmande.

Han föreslår att begränsningen av aktieägares ansvar för sina bolags förpliktelser ska avskaffas. Han nedvärderar på så vis betydelsen av det begränsade ansvaret för att investeringar i riskfyllda projekt ska komma till stånd och motverkar på så vis förutsättningarna för företagens välståndsskapande verksamhet.

Enligt hans synsätt utgör begränsningen av ansvaret en subvention av ett riskbenäget beteende, med potentiellt allvarliga konsekvenser för ekonomin som helhet. Subventioneringen finansieras av de fordringsägare som inte får sina krav på betalning tillgodosedda om deras investeringar går med förlust. Subventioneringen leder till ett risktagande som inte är samhälleligt önskvärt, påstår Molander.

Ett alternativ till begränsningen av ansvaret kunde vara att investerare skulle kunna försäkra sig mot negativa utfall av sin investering, påstår han, medveten om att detta knappast skulle vara en försäkringsbar risk. En annan metod, fortsätter han, kunde vara en statlig garanti eller subvention av investeringar som bedöms vara samhällsnyttiga. Men, vad är samhällsnyttigt? Är statstjänstemän skickade att bedöma det?

Har företagen ansvaret?

Molander är också negativ till att företag får äga företag eftersom bolag kan förlägga högriskaktiviteter och olaglig verksamhet till dotterbolag utan annan risk än att förlora det kapital de investerat i det bolaget, en förlust som kan vara nog så smärtsam.

En eliminering av det begränsade ansvaret för bolag som ägs av bolag skulle alltså minska den osunda subventioneringen av risk och incitamenten till lagöverträdelser, hävdar han, utan att väga in de skilda skälen för företagens koncernbildningar. Åter visar det sig att företagens välståndsskapande betydelse spelar en underordnad roll i Molanders tänkande vilket präglas av hans engagemang för ett jämlikt samhälle. Detta löper som en underström genom hela boken.

Men är det företagen som har ansvaret för den stigande ojämlikheten? Spotifys utveckling kan tjäna som illustration. Å ena sidan har bolaget gett en stor del av jordens befolkning tillgång till stora delar av världens musik, poddar och litteratur. Å andra sidan har Daniel Ek på kort tid blivit god för 90 miljarder kronor (Forbes), varför ojämlikheten i samhället skjutit i höjden. Men har någon blivit fattigare? Skulle det ha varit bättre om Ek misslyckats?

Det är en annan sak att techjättarnas och oligarkernas gigantiska förmögenhet är samhällsskadlig därför att de utnyttjar den för att få politiskt inflytande, köpa upp medier m.m. Det leder till en ökande ojämlikhet som i sin tur bäddar för auktoritära strömningar.

Till sist bör sägas att mina invändningar inte ska skymma det stora värde av Molanders studie som en kort recension inte kan göra rättvisa. Han analyserar konsekvenserna av företagens roll i samhället utifrån en mångfald av perspektiv. Hans argumentation är en god grund för en diskussion om den stigande ojämlikheten, både nationellt och globalt.

Claes Sandgren, seniorprofessor vid Stockholm Centre for Commercial Law, Stockholms universitet. Senaste bok: Korruption, intressekonflikter, maktmissbruk och maktfullkomlighet (2023).